"Våra kunder efterfrågar digitala tjänster", säger rösten i radion. Eva fnyser. Idag ska hon i alla fall åka till sin bank – en av de få som fortfarande hanterar kontanter – och betala månadens räkningar.
Digitala tjänster. Internet. Det använder hon sällan, eller inte alls. Hon har varken dator, smartphone eller bank-id. Konstigt, brukar folk säga till henne, men häromdagen läste hon att det faktiskt är så många som var fjärde person över 76 år som har det precis så. Drygt en kvarts miljon människor, alltså.
Eva vill inte ha det på något annat sätt. Men hon inser att det för varje år som går innebär extrakostnader och färre valmöjligheter när hon ska handla, boka eller resa.
Eva finns på riktigt. Överallt i Sverige och Västervik. Men just denna beskrivning har vi byggt upp för att visa på det analoga livet, i en allt mer digital tidsålder. Och vad det kan kosta i tid – och pengar.
I byn där hon bor, några mil utanför centralorten, finns en förskola, en lanthandel, och en obemannad bensinmack. I det gamla polishuset bor idag en barnfamilj, gamla bankhuset har blivit hyresrätter. Varje månad åker Eva in till centralorten för att betala räkningarna. Det kostar förvisso några hundralappar per år, att göra girobetalningar, men det är skönt att ha koll.
Extra kostnad: Cirka 200 kronor per år för girobetalningar hos storbankerna.
Eva brukar passa på att ta ut lite pengar, "ifall att”. Hon minns väl den gången hon hade tappat sitt bankkort och fick vänta en vecka på att det nya skulle komma i brevlådan. Det blev så svårt att handla mat.
”Nej tyvärr, vi hanterar inte kontanter längre. Men vi tar swish”, kvittrade kassörskorna. Men swish är inget Eva har, eftersom hon inte har en smartphone. Det är inget som lockar henne heller, för den delen. Och den gången lanthandeln hade teknikproblem med betalterminalen var det ändå tur att hon hade kontanter.
När Eva druckit upp sitt kaffe går hon ut för att ta bilen till stan. När hon startar bilen lyser bensinlampan ilsket rött.
"Just det", suckar Eva. Tanka orkar hon inte göra nu, så det får bli bussen, i stället. Men det är lika bra, tänker hon: de flesta parkeringsplatser ska ju ändå betalas med en app.
Hon tänker på senaste gången hon tog bilen till sitt läkarbesök. Det gör hon nog aldrig om. Hon hade parkerat vid sjukhuset som vanligt, och betalat för en timme. Undersökningen hade dragit ut på tiden, och när hon satt där på britsen med blodtrycksmätaren runt armen kunde hon inte annat än att tänka på vad klockan var och att hon var tvungen att skynda sig för att inte få parkeringsböter. Inte konstigt att blodtrycket var högt.
Att åka buss:
Eva går in och letar upp tidtabellen från bussbolaget. Det går en buss om 20 minuter, ser hon. Hon ser också att tidtabellen bara är giltig en vecka till, så hon tänker att hon ska passa på att hämta en ny när hon ändå är i stan.
Eva går och sätter sig och väntar på bussen.
Så går 20 minuter. 25 minuter. 30 minuter.
En kvart efter utsatt tid kommer äntligen bussen.
”Du är sen”, säger Eva skämtsamt till busschauffören när hon går på.
”Nja, de bygger ju om vägen utanför stan, så vi har en tillfällig tidtabell den här månaden. Visste du inte det? Det står både på kommunens hemsida och i appen”, berättar busschauffören.
Nej, det visste inte Eva. Vilken tur att man inte behöver veta allt, här i världen. En av fördelarna med att inte ha internet och appar är att man får lära sig så mycket nytt. Som att vägen utanför stan ska byggas om.
”Det blir 72 kronor”, meddelar busschauffören, och Eva betalar med bankkortet. Hon undrar varför det kostar så mycket. Det gjorde det inte senast hon åkte, förra månaden.
”Jo vi måste ju höja priserna ibland. Men du får 10 procents rabatt om du köper biljetten i appen”, säger chauffören.
”Jaha, då får jag väl vara utan den där rabatten”, tänker Eva och sätter sig. På bussen är det tyst. Resenärerna hälsar inte. De flesta tittar ner på sina telefoner.
Extra kostnad för enkelbiljett, tur och retur: 16 kronor
Att gå på stan:
Väl i stan går hon till resecentrum för att hämta en ny tidtabell. Det finns visst inga, än. De kommer nästa vecka. Och den preliminära tidtabellen går att se på hemsidan, upplyser personalen bakom disken.
Eva går till banken, betalar räkningar och tar ut kontanter. Hennes barnbarn tar snart studenten, och i helgens reklamblad såg hon en fin tröja som skulle passa perfekt som present. Hon letar upp butiken, som visst håller på att flytta ut till större lokaler i handelsområdet i utkanten av stan. Tröjan som Eva vill köpa finns såklart inte i rätt storlek.
”Den finns i flera storlekar i butiken i handelsområdet, eller så kan du beställa den på nätet”, upplyser expediten.
Eva väljer att ta bussen till handelsområdet. Ytterligare 31 kronor går till bussen, men hon får tag i rätt tröjstorlek. Sedan åker hon hem.
Extra kostnad: 31 kronor
Sedan maken dog för 15 år sedan har det varit ganska knapert med ekonomin. Därför är varje krona viktig. Häromdagen sa de något om "det digitala utanförskapet" på radion, och att "det kan ge ett dubbelt utanförskap", och Eva nickade för sig själv hemma vid kaffekoppen. Det är så det är. Hon skulle inte byta bort sitt liv för allt smör i Småland, men likafullt är hon ensamstående, glesbygdsbo och till åren kommen.
Och nu dessutom hopplöst analog.
Att handla mat:
Efter att Eva kommit hem hon tar hon bilen in till byn för att tanka och handla. Det ser ut att vara mycket folk i affären, så efter att hon tankat vänder hon hem, och ringer i stället till butiken.
När pandemin slog till blev hon orolig. Hon ville inte vistas bland okända människor i affären, hon tillhör ju en riskgrupp. Hon har sett mycket reklam för e-handel: att beställa matvarorna på nätet. Men Eva har ingen lust att köpa en dator och beställa mat online. Att få varorna levererade hem kostar mellan 60 och 99 kronor, om man bor nära butiken. Eva bor några mil ifrån, så hon har inte ens frågat vad det skulle kosta för henne.
Som väl är har lanthandeln beslutat att personer som Eva kan ringa in sin beställning till butiken och få den levererad mot bensinkostnaden. Men hon har vänner i staden, som precis som henne lever utan mejladress och bank-id. Innan den kommunala servicehjälpen kom till stånd var de tvungna att själva gå i affärerna när de skulle handla, trots smittorisken, eftersom de inte kunde handla mat på nätet.
Extra kostnad (utan välvillig lanthandel): 60 – 99 kronor
På tal om pandemin så ska hon snart få sin andra dos vaccin. Skönt, tycker hon, även om det var lite krångligt att få ta den första dosen. När hon insåg att hennes åldersgrupp stod på tur i vaccinationskön ringde hon till sin vårdcentral. Av sjuksköterskan som svarade fick hon veta att hon behövde ett bank-id för att boka tid via hemsidan.
”Konstigt”, tänkte Eva, som inte tycker att sjukvården och banken har särskilt mycket med varandra att göra. Eftersom Eva inte lider av att vara isolerad väntade hon några veckor, tills det gick att boka tid via ett vanligt telefonsamtal.
Att boka en resa:
Eva har lite ideella uppdrag i föreningen hon engagerar sig i. Om en månad ska styrelsen åka på en utbildningsresa, och Eva har fått i uppdrag att boka tågresa och hotell för två nätter.
På biblioteket har hon lånat en resebroschyr med kontaktuppgifter till hotell och vandrarhem i staden de ska åka till. Majoriteten går bara att boka via olika hemsidor. Hon hittar ett par passande hotell som tar emot bokningar via telefon, och slår numret.
De två första hotellen hon ringer kan bara ta emot en bokning om hon signerar med bank-id. Och något bank-id har hon inte. Sitt pass har hon, men det hjälper förstås inte.
Det tredje hotellet tar lyckligtvis emot bokningar via telefon, bara hon uppger sina personuppgifter.
"Då var det bara tågresan kvar," tänker Eva och ringer SJ. Hon får veta att det vore 100 kronor billigare att beställa tågresan via appen eller på hemsidan, men det går bra att boka resan över telefon också. Att få hem biljetten verkar svårare.
”Vill du ha den som E-biljett eller som sms med en QR-kod?”, frågar mannen i kundtjänst.
Någon mejladress har inte Eva, och hon vet att QR-koder behöver smartphones för att fungera, så hon frågar om man kan få biljetten hemskickad med vanlig post. Det går tyvärr inte. Men man kan hämta ut sin biljett i en SJ Biljettautomat. Någon sådan finns inte i staden närmast Eva. Mot en avgift på 100 kronor kan man också hämta ut biljetten hos Pressbyrån eller 7-Eleven. Pressbyrån finns i stan, så Eva väljer det alternativet.
Extra kostnad: 200 kronor
När Eva går och lägger sig slår det henne: hon glömde svänga förbi apoteket och hämta ut sina mediciner. Kanske kan hon ringa barnbarnet, som får beställa via nätet mot en fraktkostnad på 69 kronor. Eller så får hon åka in till stan igen.
Extra kostnad: 69 kronor
”Jaja, det är en dag imorgon också”, tänker hon innan hon somnar.
TOTAL EXTRAKOSTNAD
47 kronor (bussresor som inte köps appen, samt extra bussresa till klädbutiken)
60 – 99 kronor (hemleverans av mat, utan lanthandel)
200 kronor (bokning och uthämtning av tågbiljett)
69 kronor (fraktkostnad av mediciner)
Kostnaden för Evas analoga vardag landar på 376 – 415 kronor. Utöver det tillkommer 200 kronor/år för girobetalningar.
Fotnot: Priserna är hämtade från KLT, SJ, två lokala matvarubutiker och ett nätapotek.