– När jag tänker på Hansi flyger tankarna långt bak i tiden, säger Tony Roth. När Hansi kom till Västervik bodde han på Västra kyrkogatan 32 och han hade något som ingen av oss andra hade - föräldrafritt.
– Eftersom han bodde ensam, någon minut från läroverket, så var hans lägenhet en naturlig samlingsplats, nästan varje kväll.
Tony Roth, Björn Ulvaeus, Johan Karlberg och Håkan Hven (som var med i Hootenanny Singers från början) klämde in sig hos Hansi och lyssnade på musik.
– Så sjöng vi och spelade, så gott vi kunde. Vi hade helt enkelt skitkul!
– Efter studenten flyttade både Hansi och jag till Lund, men det var på turnéerna vi träffades. Där var Hansi något av en pappa. Det var alltid han som skötte kontakter med parkchefer och räkenskaper och höll i planeringen.
– Sedan följde en tid då vi inte hade så mycket kontakt utom runt Visfestivalen, vi har båda bostäder i Västervik och träffades självklart varje år.
Att Hansi varit sjuk är något som den inre bekantskapskretsen vetat om i flera år.
– Det har blivit mycket tätare kontakter de senaste åren. Såväl med Hansi som med Björn. Bland annat hann vi med två härliga fester i samband med Östen med restens show i Lund och Nässjö.
– Trots att jag visste att det bara kunde gå på ett sätt så är jag skakad. Men jag minns Hansi med glädje och stor saknar, säger Tony Roth, som numera bor i Linköping.
– Omtänksam är ledordet när jag tänker på Hansi, säger Bengt Grafström. Det var som Sveriges Radios representant jag träffade Hansi för det mesta.
– Han var väldigt bra på att ta hand om folk och få dem att må bra, det gäller inte minst den egna personalen, som ofta arbetade gratis.
– De fester han arrangerade var alltid uppskattade. Så det är en ljus bild jag bär med mig.
– Även om han var en smidig person kunde han vara rena generalen när han hade en idé som han ville genomföra. Men mitt i den envisheten upplevde jag honom som rättvis.
– På senare år umgicks vi även privat lite grann. Jag träffade honom för bara en och en halv månad sedan i Nässjö när Östen med resten showade.
– Då var han också nyfiken på hur jag klarat av min cancersjukdom och det kändes inte alls som sista gången vi skulle ses.
– Men så blev det.