Pontus Lindblom är näringslivschef på Västerviks kommun.
Enligt de senaste siffrorna var det fler som pendlade ut från Västervik (2 269 personer) jämfört med de som pendlade hit (1 316). Den vanligaste kommunen att pendla både till och från var Vimmerby. I statistiken från 2022 var det 460 personer som pendlade från Västervik till Vimmerby för jobb – medan 360 personer gjorde den motsatta resan.
Pontus Lindblom är näringslivschef i Västerviks kommun. Han ser möjligheterna att pendla till och från Västervik som en viktig fråga för kommunens utveckling.
– Det har en jättestor koppling till kompetensförsörjningen. Vi behöver verka för att utveckla infrastrukturen så att vi kan nyttja all tillgänglig kompetens. Det är också av vikt för medborgarna i Västervik, så att man kan arbetspendla både in och ut ur kommunen.
Det är fler som pendlar ut från än in i Västervik. Vad tänker du om det?
– Vi ska ha en balans, men generellt är det bättre att fler pendlar ut än in, om det är övervikt åt ett håll. Det viktigaste är att man bor och betalar skatt i Västerviks kommun. Samtidigt behöver vi kompetens och arbetskraft här, så det är viktigt att det är lätt att pendla in.
Vad tror du övervikten beror på?
– Vi har ett intressant ställe att bo på, men beroende på vilken yrkesverksamhet man har kanske man inte hittat det jobb man vill ha i Västervik. Vi har också inflyttare som behållit jobbet i hemkommunen, kanske under en period. Men jag är övertygad om att det har att göra med att vi har ett extremt attraktivt läge. Man vill vara Västervikare.
Linköping var den tredje vanligaste kommunen att pendla till från Västervik när SCB mätte senaste.
Hur jobbar kommunen för att det ska bli lättare att pendla?
– Det är ett ständigt pågående arbete. Samåkning är bra ur ett hållbarhetsperspektiv, och jag har fått till mig att många har ett nätverk och samåker i stor omfattning, till exempel till och från Vimmerby och Valdemarsvik. Utmaningen, eller faktiskt problemet, är kollektivtrafiken som inte anpassats för vår kompetensförsörjning.
Pontus Lindblom nämner bland annat den omtalade väg 35 till Linköping, som skulle behöva rustas upp, och behovet av en förbifart vid Söderköping för att underlätta pendling till Norrköping. Ett annat hinder är busstrafiken som stannar vid Östgötagränsen.
Det är ju frågor som inte ägs av kommunen, vad kan ni göra för att påverka dem?
– Så är det, det är en fråga för Trafikverket och statliga myndigheter. Men vi kan utöva påtryckning, och det är något vi jobbar febrilt med.
Harald Hjalmarsson (M), kommunalråd, tror att en södra infart skulle göra fler benägna att pendla till grannkommunerna, vilket i sin tur kan göra det lättare för företagen att rekrytera personal.
Även Harald Hjalmarsson (M), kommunalråd, ser möjligheten till arbetspendling som en av nyckelfrågorna för Västerviks kompetensförsörjning, och tillväxt. Många företag i kommunen går bra – men hämmas av att man har svårt att få tag på rätt personal. Både vägar, busslinjer och järnväg skulle behöva förbättras för att fler ska vilja pendla, menar Hjalmarsson. Inte minst till och från Norrköping och Linköping.
Men den utvecklingen går trögt, och det finns än så länge ingen fungerande kollektivtrafik till Norrköping över huvud taget. Harald Hjalmarsson tror därför att Västervik i nuläget kan behöva fokusera mer på de närliggande kommunerna.
– Kanske måste vi ändra strategi och utgå mer härifrån. Vi ser att där vi har en fungerande kollektivtrafik, där har vi den största pendlingen idag – till Oskarshamn och Vimmerby. Skulle vi ha en södra infart, då kommer norra länet att bli en egen arbetsmarknadsregion.