Varje år söker 10–20 kvinnor som har utsatts för våld hjälp hos Västerviks kommun.
Av de 17 som ansökte om hjälp i fjol fick 7 kvinnor och 22 medföljande barn plats på skyddade boenden.
2018 placerades 6 kvinnor och 14 medföljande barn på skyddade boenden.
Hittills i år är siffran 3 kvinnor och 6 barn.
I Västervik finns ett skyddat boende. Det drivs ideellt av kvinnojouren Vändela. Maria Karlsson, koordinator för våldsfrågor i Västerviks kommun, berättar att kommunen ofta tipsar utsatta kvinnor om kvinnojourens verksamhet.
– Vi gör också en bedömning, när någon behöver skyddat boende, om kvinnojouren kan vara en lämplig lösning, säger Maria Karlsson.
Kvinnojouren har en fyrarumslägenhet som fungerar som skyddat boende. I den kan tre kvinnor bo i samtidigt.
– Många av kvinnorna som kommer är sargade, så de behöver lugn och ro, säger kvinnojourens ordförande Eivor.
Hon berättar att det ofta är ett litet pyssel att få boendet att fungera, eftersom kvinnorna delar kök, vardagsrum och badrum.
– Den som tar sig an ett ärende och ger en kvinna en plats är också ansvarig, men vi är alltid två som hjälps åt. Vi vill hjälpa kvinnan så att hon kan leva så normalt som möjligt. Det kan vara svårt i jourlägenheten men livet måste gå vidare. Hon måste kunna se framåt.
Kvinnojouren startade 1984 och började erbjuda skyddat boende efter något år. I dagsläget arbetar ett tiotal medlemmar med att svara i telefon och ta hand om de kvinnor som söker hjälp och skydd.
– Vi jobbar som medmänniskor, vi är inte några proffs på något sätt utan har vanliga jobb. Dessutom är inget fall det andra likt. Vi anpassar oss till vad kvinnorna behöver hjälp med.
Ibland händer det att en kvinna har sina barn med sig och då behöver barnens behov mötas.
Varje år söker Vändela finansiella bidrag från kommunen samt från socialstyrelsen och länsstyrelsen.
– Vi har ett bra samarbete med myndigheterna, de vet att vi finns och vi försöker att ställa upp i den mån vi kan, säger Eivor.
Har något förändrats under åren?
–Hedersvåld har blivit mer synligt, det var inget vi visste om på 80-talet. Sen har våldet blivit hårdare. Då var det mer knytnävar och örfilar, i dag är det vanligare med tillhyggen, kvinnorna utsätts ofta för rena rama tortyren, säger Eivor.