I Västerviks kommun finns totalt 233 skyddsrum med plats för 25 227 personer. De flesta ligger i Västerviks tätort. Några finns i Gamleby, och även Lofta, Loftahammar, Hjorted, Hallingeberg, Gunnebo och Överum har skyddsrum. Det har däremot inte Ankarsrum, Edsbruk och Totebo, enligt registret från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Skyddsrummen har förstärkta väggar och dörrar, som kan stå emot tryckvågor från bomber, brand och bråte från rasande hus. För att minska risken att drabbas av giftiga gaser har de också en speciell ventilation, och en luftsluss.
Det är den som äger byggnaden där skyddsrummet ligger som ansvarar för att det underhålls och fungerar som det är tänkt. MSB är den instans som kontrollerar rummens skick.
I Västervik var det dock länge sedan många av skyddsrummen fick en ordentlig genomgång. Många av dem besiktigades på 1990-talet eller början av 2000-talet, och ett av dem har inte inspekterats sedan 1980-talet (1989).
– Hur ofta de besiktigas beror lite på var i landet de ligger, och hur mycket medel MSB fått för att göra det i regionen, säger Lena Mårtensson, handläggare på MSB.
Vad kan det vara för brister som upptäcks vid besiktningarna?
– Det kan bland annat vara otillåtna genomföringar, att man borrat genom väggen utan att sätta upp skyddsplåtar. Det kan saknas utrustning eller förekomma rostangrepp på viktiga delar.
Fastighetsägaren kan också behöva smörja gångjärn till skyddsrumsdörren, till exempel, och det kan finnas golvbrunnar som inte går att öppna och stänga som de ska. I vissa fall kan utrustning som vatten- eller toalettkärl behöva kompletteras.
Just nu rustas civilförsvaret i Sverige upp. Hur påverkar det skyddsrummen?
– Det pågår just nu en statlig utredning om Sveriges skyddsrum, som ska vara färdig någon gång i november. Där tittar man på om skyddsrummen ska finnas kvar och rustas upp, eller om de ska läggas ner.
Utredningen ska analysera hur viktiga skyddsrummen och andra skyddade utrymmen har som fysiskt skydd för civilbefolkningen om Sverige skulle attackeras. Man ska också kartlägga hur ansvarsförhållandena och förmågan ser ut när det gäller att planera och genomföra utrymning och inkvartering av invånarna i Sverige – utifall att beredskapen höjs, eller om det skulle bli krig.