Vi träffar på mor och dotter Inger och Isabelle Bengtsson. De har inte tänkt så mycket på att "preppa" inför en kris, men de har en hel del av det på beredskapslistan hemma.
– Vatten i dunk, tändstickor, mat för en vecka, husapotek, ficklampor och powerbank har vi. Det är mer tveksamt med kontanter, och viktiga kontakter på papper, funderar Inger.
– Man har ju tänkt på att man kanske borde köpa hem torrvaror och så, säger Isabelle.
Vilken hade den största utmaningen varit för er i händelse av en kris?
– Det hade ju varit om det inte fanns något vatten, svarar Inger.
– Jag tror att det hade varit väldigt svårt att inte kunna tillaga mat på spisen. Man tänker inte på det, att om elen går försvinner värmen och allt, svarar Isabelle.
Vi spatserar vidare, och stöter på Åsa Jansson.
– Jag har ingen batteridriven radio. Det är klart, har man en sådan kan man ju lyssna på nyheterna där. Visst hade det varit svårt om det skulle hända något. Man får tänka på det och ta lärdom, säger hon.
Isis Bodjo "preppar" inte heller något särskilt, och hade inte hört talas om beredskapsveckan.
– Jag vet att vi har sovsäckar i källaren, och vi har nog mat för en vecka, säger Isis.
– Vi har också värmeljus och mediciner, men inget spritkök. Och kontanter har vi inte så mycket av heller, fortsätter hon.
Att ha en god relation till sina grannar ska vara bra ifall det krisar, hur ser relationen ut med era grannar?
– Vi har jättegod kontakt med grannarna! svarar Isis.
Nkuli Mlangeni-Berg har inte tänkt på beredskap särskilt mycket, och hon har inte heller någon särskilt bra relation med grannarna.
– Det här är Sverige, här håller man sig för sig själv. Jag tror inte att det är vanligt att man pratar så mycket med grannarna, menar hon.
Nkuli tror att det viktigaste att tänka på i en kris är att hålla sig lugn.
Leif och Anna Johansson har förberett sig lite grann.
– Vi har konserver, och stormkök. Och batteridriven radio, och tändstickor, säger Anna.
– Och min powerbank är faktiskt laddad! Men, jag tror inte vi har mat för en vecka. Två burkar Bullens korv räcker inte länge, skrattar Leif och fortsätter:
– Ne, viktiga nummer på papper har vi inte. Vi har inte samlat något vatten heller.