Vid temakvällen nyligen om NPF-diagnoser, sa anhörigkonsulent Margareta Eriksdotter att kommunen kommer att erbjuda föräldragrupper, där man kan få träffa andra i samma situation, som förstår hur det är. Så snart det blir minst fem anmälda, drar de i gång.
På plats i Bryggaren i Västervik denna kväll fanns även Catharina Cederlöv, samordnare på vuxenenheten. Hon berättar att de har ett anhörigstöd, där Ulrika Karlsson och Ellinor Jonsson jobbar. I pausen kunde föräldrar hämta information om den verksamheten.
– Det är viktigt att vi når ut och visar att vi finns, säger Catharina.
Vid ett bord intill står Marie Andersson och Alexandra Holmström på utredningsenheten, som beviljar insatser till den som har en funktionsnedsättning eller till de anhöriga.
– Man måste ansöka till oss, och så utreder vi om det finns ett behov. Men först måste man ha en diagnos, säger Marie.
Hon tillägger att det är många barn i dag som har NPF-diagnoser, och det ökar. Hennes bild är att det har blivit vanligare att föräldrar söker hjälp för sitt barn i dag.
Malin Jonsson var en av alla som lyssnade på Supermamsens föreläsning. Hon tyckte att den var bra. Hon har själv jobbat med unga som har funktionsnedsättningar och har vänner som är lärare.
– Det finns för lite resurser i skolorna för att det ska räcka till för de här barnen, och då blir det väldigt tufft för föräldrarna. Många får inte tillräckligt stöd, och om det inte finns tillräckligt med resurser till dem som behöver det, blir alla lidande, säger hon.