Vissa barn kommer till förskolan vid 06-tiden, andra senare på dagen. En del går hem vid 18 eller 18.30.
06.00-07.00
Barnen börjar droppa in. Frida är ensam personal som öppnar och tar emot. Om en stund anländer en kollega. Förhoppningsvis. Är kollegan sjuk eller behöver vabba kan det ibland bli ensamarbete i en timme med ganska många barn.
Några av de mindre barnen är nya och har ännu inte hunnit lärt känna Frida så väl, vilket gör överlämningen tuffare. Ett barn är ledset när föräldern går och behöver sitta och lugna sig i Fridas famn. Samtidigt lämnas ytterligare ett barn som gråter och behöver tröst. "Det kan vara lite känsligt där på morgonen. Vi försöker trösta och finnas där, det är en omsorgsbit som är väldigt viktigt. Men det är inte så lätt när man är själv och flera barn är ledsna samtidigt", konstaterar Frida.
För vissa av barnen kan lämningarna vara tuffa. "Vi försöker trösta och finnas där, det är en omsorgsbit som är väldigt viktigt. Men det är inte så lätt när man är själv och flera barn är ledsna samtidigt", konstaterar förskolläraren vi pratat med.
07.00-08.00
Snart dags för frukost. På större förskolor finns särskilda matsalar, men på mindre förskolor ansvarar pedagogerna själva för att plocka fram frukosten. Samtidigt tar man emot fler barn. En intensiv halvtimme. Om en pedagog är hemma och vabbar har man ofta inte hunnit ringa in en vikarie än. "Det kan vara svårt att få in vikarier, det brukar vara ett pusslande. Det är ofta den som börjar tidigt som får försöka lösa det", berättar Frida.
Vid frukosten kan det vara upp till 15-16 barn som äter tillsammans. Med bara två pedagoger får man klämma in alla vid två bord, det går inte att lämna barnen själva vid ett bord.
08.00-11.00
Tid för lek och lärande.
I bästa fall är det tre pedagoger på plats – men under den här tiden ska alla ha möjlighet att få kortare raster vilket gör att den verkliga bemanningen ofta är lägre. På Fridas avdelning går mellan 20 och 25 barn. Tanken är att hitta tid för planering av projekt och aktiviteter för de här timmarna någon gång under arbetsdagen, men det är svårt.
"Det finns inga andningspauser för att plocka fram saker och planera, för att sätta sig ner med ett barn och utforska något, utan i stället måste vi springa fram och tillbaka och släcka små bränder. Det kan vara alltifrån att täcka upp på andra avdelningar till att ett barn rymmer. Ett barn kanske har bajsat ner sig och vi behöver vara två personal för att ta hand om barnet", berättar Frida.
Det är svårt att hinna se allas behov, enligt den förskollärare vi pratar med.
Men man får improvisera – och ofta dyker stunder för lärande upp spontant. Ett barn upptäcker en snigel på marken, som Frida och barnen undersöker och pratar om tillsammans. "Sådana lärstunder skulle man vilja utveckla och återkoppla på olika sätt, men så långt kommer vi aldrig. Vi hinner inte följa upp".
Flera av de barn som går på Fridas förskola har särskilda behov. Pedagogerna kan se att de behöver mer stöd och hjälp, och skulle må bra av att finnas i mindre grupper, men mäktar inte med att ge dem det. Det finns helt enkelt inte nog med personal.
Vissa av barnen kan bli utagerande och ger sig på både barn och personal fysiskt. Vid ett tillfälle får Frida ett lekredskap kastat i huvudet. "Det händer varje vecka att någon i personalen får slag eller sparkar", konstaterar Frida.
Mycket tid går åt för att "släcka små bränder" enligt förskolläraren Frida, som egentligen heter något annat.
11.00-12.00
Lunchdags. På några av kommunens förskolor har personal ansvar för att duka fram, få fram maten och plocka undan när alla har ätit klart. Under den tiden får övriga pedagoger hjälpas åt att se efter barnen.
Efter lunchen behöver alla i personalen få ut varsin längre rast, och barnen behöver vila. I småbarnsgrupperna är det många som sover, och kanske behöver en vuxen bredvid sig för att känna sig trygga. Viss av de äldre barnen kan i stället ligga och kolla på en film, läsa eller lyssna på en ljudbok. "För vissa fungerar det bra, men en del har svårt att ligga still om de har en kompis som sparkar på en bredvid. På min förskola är vi ofta bara två pedagoger, och om någon behöver gå ifrån och byta blöja blir en ensam kvar med upp till runt 20 barn. Det är ett känsligt läge", sammanfattar Frida.
12-14.30
Vila och lugnare aktiviteter. Någonstans mellan 14 och 14.30-tiden är det dags för "mellis". På vissa av förskolorna går någon av pedagogerna ifrån för att förbereda mellanmålet. På större förskolor äter man i den gemensamma matsalen.
De barn som bara är på förskola 15 timmar i veckan (vars föräldrar är hemma med ett yngre syskon) blir hämtade av sina föräldrar. Oftast är det 15-16 barn kvar vid mellanmålet.
Vid 14 eller 14.30 är det dags för mellanmål på kommunens förskolor.
Några barn och en pedagog börjar spela ett spel tillsammans. Men de blir avbrutna, ett annat barn behöver gå på toa. "Så är det ofta. Och händer det igen och igen blir det lätt så att barnen tappar intresset för aktiviteten", konstaterar Frida.
16.30-18.30
Barnen börjar gå hem, så även de flesta i personalen. Ofta har man barn kvar till klockan 18, och ibland även till 18.30. Innan dess ska det städas och förberedas inför nästa dag. "Vilket man aldrig hinner med då tiden inte räcker till", konstaterar Frida.
Ofta slås avdelningen ihop med någon annan avdelning, och personalen hjälps åt.
När Frida till slut stänger dörren och går hem till sin familj är hon helt slut.
"Känslan är: vi överlevde idag också. Jag kan knappt tänka, och kommer på "fasen, jag glömde att städa i det eller det rummet, då blir det jobbigt för personalen som kommer imorgon". Och hur var det, när skulle vi ha det där utvecklingssamtalet med den där föräldern? (...) Man är helt dränerad, både psykiskt och fysiskt", säger Frida.
Frida heter egentligen något annat.
För oss har hon beskrivit hur en typisk arbetsdag kan se ut på en förskola i Västervik, utifrån hennes egen vardag. Händelserna vi återger är autentiska, men har inte skett vid en och samma dag utan vid olika tillfällen.