Sporten heter Obstacle course racing, i dagligt tal: OCR. Vid min sida har jag Tomas Bovinder, i dagligt tal: ninjan.
Och nu är det snart dags. Jag ska testa Västerviks hinderbana som vuxit fram under det senaste året.
Okej. Jag har klättrat i berg i många år, det är en klar fördel om man ska köra hinderbana. Men precis som i allt annat handlar det väldigt mycket om teknik. En hinderbaneteknik som jag i vissa (läs många) delar saknar.
– Efter att jag hade deltagit i några hinderbanetävlingar på andra håll så upptäckte jag att intressen fanns för att starta något liknande här i Västervik. Vi slängde ut en grej om det på Facebook och intresset växte skitsnabbt, berättar Bovinder.
Så. Dags för första hindret. En brant vägg som Tomas självklart springer lätt upp för. Det går inte lika lätt för mig, men efter några försök tar jag mig upp.
Vi fortsätter joggandes längs spåret och kommer fram till flera rep som hänger ner från en vajer mellan två träd. Vid första anblick ser det helt omöjligt ut. Jag tar mig förbi några av repen men tappar greppet och faller till marken.
Bovinder skrattar varmt och hejar på. Upp igen! Kom igen nu! Det här klarar du! Inget är omöjligt för Bovinder, verkar det som. Men det är ju lite lättare för honom. Han är ju ninja. Jag är … trött.
Vi fortsätter. Hänger i bildäck, hänger i rep, studsar upp för stockar längs en bergsknalle, hoppar över hinder, kryper under, hoppar över igen.
– Börjar du bli trött? undrar Bovinder och fortsätter utan att invänta mitt svar:
– Bra ju, men du måste orka väggen sen också, och bildäcken. Det är kul!
Vi kommer till väggen. Planket. Missar första, missar andra, tredje, fjärde… men på femte så klarar jag det. Mina armar är slut. Benen likaså. Mjölksyran pumpar runt i varenda muskel. Vi kör däcklyftet och ytterligare ett hinder. Sedan är det över. Grymt jobbigt, men grymt kul.
När jag andas ut på parkeringen efteråt räknar jag mina blåsor i händerna. En, två, tre. Jag är på riktigt imponerad över vad föreningen skapat här ute på VO. De har fått hjälp från sponsorer, absolut. De har fått hjälp av byggkunniga elever från gymnasiet, absolut. Men det är de ideella krafterna som gjort att banan blivit verklighet. Det är otroligt, egentligen, vad människor kan åstadkomma med lite jävlarenamma och driv. Jag kommer komma tillbaka hit, helt klart, jag måste bara… läka lite först.