Så har även tyska manskören varit här

Direkt efter klockringningen tågade Västerviks Manskör upp i koret och sjöng danske Niels Gades "Morgensang", älskad inte bara över hela Norden. Nej, det är den också i Tyskland, fast kanske inte så långt åt sydväst som Neuhausen, gästkörens hemort. Körens namn betyder faktiskt Fuktiga Hörnet, och bakom ligger en lång historia. Här blir det inte plats för den, men att kören har anor vill jag nämna. Dessa kan lägga grund för ett pampigt hundraårsjubileum om tre år! Vacker är trakten, och sköna alla dess historiska byggnader. Och hela Europas största bykyrka ligger där.
Innan det var dags för den tyska kören att ta över koret kom ett tredje välkommet. Det kom från församlingens nya präst, Jennifer Rydqvist som på både svenska och tydlig, väl artikulerad tyska bidrog till den behagliga stämning som färgade kvällen.

Skillnaderna då mellan vår egen Manskör och Gästkören? Jovisst funderar man åt det hållet. Feuchtes Eck ställde upp med 17 sångare, Västerviks Manskör med dubbelt så många. Men det var inte den skillnaden jag tänkte på. Båda körerna har nått den status att nyanser sitter säkert. Krafterna också, trots att svensk och tysk manskörstradition har vuxit fram längs ganska olika spår. Den enda egentliga skiftningen mellan körerna ligger, tycker jag, i att Feuchtes Eck har yngre förstatenorer. Och sådant hörs, hur styvt än de våra löser sina uppgifter.

I den aktuella repertoaren fanns mer olikheter. Alltsammans började med en rad hymner ur Schuberts Tyska mässa, följt av ytterligare ett par andliga sånger av Friedrich Silcher För musiklivet i Neuhausen betyder Silcher ungefär vad Rune Elmehed gör för oss här i Tjust.
Där tog andligheten paus för mer profanta toner. Praktiskt taget allt var tyskt, även om ämnena beskrev en resa runt världen. Det mesta okänt, utom för dem som mer allvarligt letar efter körmusik. Ett stycke ur Schubertmässan har även Manskören sjungit. Och Brahms "Ungerska Dans nr 6" hör till musik som ofta hörs. I manskörsupplaga blev den rent skojfrisk.
Mot slutet kom det andliga tillbaka genom att kören tog steget in i gospelvärlden. I "I got a new name" tog tenoren Dieter Schaller hand om solostämman med friskt utspel. Och i det sista, ordinarie numret vände sig dirigenten Klaus Breuninger mot församlingen och riktigt brast ut i känslofylld solosång med sin höga, fylliga baryton.

Även extranumret var en gobit, Claus Bredows lilla Kosackvisa där sångarna verkligen får leka extra med sina resurser. Alldeles fritt låter det, men med en sådan ledare som Klaus Breuninger sitter allt där det ska - utan att sångglädjen dämpas det minsta.
För ett halvår sedan tog Feuchtes Eck upp flera sånger ur Orffs "Carmina Burana". Att vi inte fick höra något från den satsningen var min enda besvikelse
Ikväll sjunger Feuchtes Eck i Åtvidabergs kyrka, på onsdag i Dalhems. Bara som en notering för eventuellt nya intresserade som missade händelsen i Sankt Petri.