Det är långt ifrån alla som hört talas om Ella Island vid Grönlands östra sida, eller för den delen Ellasjøen, en liten insjö på Björnön vid Svalbard.
Men platserna finns, och de råkar vara döpta efter en och samma västervikare: Ella Windahl.
Men "Ella" var smeknamnet, egentligen hette hon Amy Rafaela Windahl, och hon var dotter till Johan Leopold Windahl och Sophie von Köhler, hon var från Västervik.
Vi pratar 1800-tal nu, om någon undrade.
Ella föddes 1858 i Göteborg. Familjen bor tillfälligt i Göteborg då fadern just då är kapten på Göta Kanal. Samma år som hon föddes köpte hennes pappa Johan Leopold Östra kvarteret 1-3 i Västervik, det som idag är långt ner på Storgatan och ner mot där Burger Shack ligger idag. Gården bestod av flera hus och hade brygga i Gamlebyviken.
När Ella var ett år gammal var det dags att lämna västkusten för Västervik. Pappa Johan Leopold var sjöbefäl, kaptenslöjtnant i Kungliga Flottan, och i Göteborg hade han också varit examensledare för navigationsskolans avdelning.
Det kanske inte då var så konstigt att han med sin bakgrund kom att ingå i Navigationsskolans, det vackra huset vid bron över Järnvägen på Esplanaden, första styrelse. Han blev också lotsfördelningschef och stadsfullmäktigeledamot i Västervik med tiden, bland mycket annat.
Man kan skriva mer om bara honom, men det gör vi inte den här gången.
Familjen bodde alltså vid Storgatan, i det som kom att bli "Kapten Windahls gård" och lite senare Västerviks läroanstalt för flickor första lokaler, innan skolan flyttade.
Men det fanns uppenbarligen en längtan till landet, Johan Leopold köpte Åldersbäcks gård på Hornslandet efter en tid.
Nåväl, men Ella då?, undrar ni som tycker det här tagit en lång omväg.
Ja, om henne finns inte lika mycket information som om fadern.
Men hon bodde och utbildades i Västervik tills hon var 20 år gammal. Det var väl ungefär då som historien om Svalbard och Grönland börjar.
Kommer ni ihåg det efter den långa utsvävningen?
För det ville sig så att Ella gick och blev kär, och bevisligen var kärleken besvarad.
Föremålet för hennes känslor var Alfred G Nathorst, en sju år äldre man. Om honom går det också att skriva mycket men vi håller oss till det som är relevant för vår del, just nu.
Han var från en lundafamilj, var bland annat doktor och docent i geologi vid Lunds Universitet och gjorde sig främst ett namn inom paleontologi och som botaniker, han blev även professor med tiden och även något så exotiskt som polarforskare och upptäcksresande. Då hade flytten gått till Stockholm.
De blir ett par och de gifter sig på Åldersbäcks gård, hemma hos Ellas familj när båda är i 20-årsåldern.
Äktenskapet stoppade inte Nathorst framfart, han var ingen "hemmapappa" precis, paret fick flera barn. Han företog sig långa resor, bland annat till Grönland 1899. Bland annat letade man då efter den förlorade Andréexpeditionen som gett sig av och försvunnit två år tidigare.
Och det är här vi börjar att knyta ihop säcken.
För under de här forskningsresorna ger han geografiska namn åt bland annat den 1 350 meter höga bergsön Ella Island på Grönland.
Och ja, det är Ella från Västervik som får ge namn åt ön. En kärleksförklaring av rang till hustrun, kan vi konstatera. De kanske behövdes, så mycket som han kuskade runt.
Resorna tar honom till många ställen. En sötvattensjö på Svalbard, blir Lake Ella, eller Ellesjøen, även den döpt efter hustrun. Men parets döttrar får också vara med på ett hörn, på Grönland döps två mindre öar till Ruth Island och Maria Island. Det är namn som fortfarande används.
Det är konsthistorikern och författaren Urban Windahl som knuffat oss i rätt riktning i den här historien, och presenterat källorna. Som hans efternamn avslöjar är han avlägsen släkting till Ella Windahl, själv bor han utanför Linköping idag.
Lite romantik så här i juletid kan inte skada, resonerade han när vi ringde upp, faktiskt i ett annat ärende.
– Det är en ganska fin kärleksgest, tycker jag. På min tid karvade vi in vår kärestas namn i en björk, idag hänger unga förälskade ett hänglås på en bro, exempelvis. Men Ella, hon fick ett berg och en sjö döpta efter sig!
Ja, den som vill vara storvulen får verkligen ligga i, att få döpa nya berg hör inte till vanligheterna längre.
Men så gick det alltså till, när Ella från Västervik hamnade på världskartan.