Så var det dags igen. Knappt har efterdyningarna från Georgienkrisen lagt sig, så drar fejden mellan Ryssland och Ukraina igång. Det rör sig delvis om en repris av tidigare års förhandlingar om gaspriset - ryska gasjätten Gazprom och Ukraina ska omförhandla avtalet. Oenigheterna om detta är stora. Ryssarna anklagar Ukraina för att ha nyttjat gas man inte betalt för och vill chockhöja gaspriset. Ukraina å sin sida menar att ryssarna vill ta ut ett överpris, så pass högt att man inte uppges kunna betala detta pris. Konflikten är minst sagt kvistig. Effekterna av bråket började märkas i helgen då ryssarna slog ner på tillförseln av gas. Flera länder i Centraleuropa drabbades. När förhandlingarna strandade i går, beslöt Gazprom att stänga gaskranarna till Ukraina. Det innebär vidare att flera länder, däribland Bulgarien, Rumänien och Österrike nästintill står utan gasleveranser. Ur propagandahänseende är det för Rysslands del viktigt att peka ut Ukraina som boven i dramat, precis som det var i fallet Georgien i höstas. Gasföretaget Gazprom är inte vilket företag som helst. Bland annat är ryska staten storägare i detta jättebolag. Det är tydligt att Ryssland vill måla ut Ukraina som syndabocken. Mopsar man sig med Kreml ska det stå en dyrt, i synnerhet när man har ambitioner om att närma sig EU och Nato. Europa måste se denna händelse som del i ett större sammanhang. På olika vis har Ryssland under den senaste tiden varit på offensiven - minns Georgienkrisen och Putin/Medvedevs sätt att säkra sin makt framöver genom en förändrad författning. I synnerhet måste två signallampor börja blinka på den europiska varningspanelen. De bägge signalerna sammanfaller och gäller energi- och försvars- och säkerhetspolitik. Väst- och Centraleuropa måste satsa mer på egen energiutvinning av olika slag. Vi kan inte göra oss beroende av ett nyckfullt Ryssland. Energin är ett av flera sätt för den ryska björnen att visa musklerna och trycka på för att styra utvecklingen i den riktning Kreml vill. Uppstår en konflikt kan Ryssland när som helst stänga gaskranarna. Ryssland är för oss i Sverige inget fjärran land och genom gasledningen i Östersjön kommer Ryssland att ligga ännu närmre vårt lands gränser. Ett svenskt Natomedlemskap är därmed precis lika viktigt som att vi och övriga Väst- och Centraleuropa klarar vår energiförsörjning utan att vara beroende av Ryssland och dess ledares nycker.
