Rutinerade entertainers i ruinen

Visst var det lite glest i bänkraderna. Inte så konstigt kanske, med tanke på att ungdomarna erbjöds ett visalternativ på Gränsö, där Lars Winnerbäck uppträdde. Men det kan också ha berott på kvällens artistutbud.
En titt på Visfestivalens hemsida visar att bara två av torsdagens artister har en egen hemsida, vilket är betydligt färre än för övriga kvällar. Det handlar alltså inte om artister som vänder sig till en yngre, internet-buren publik.
Det är dock inga obekantingar vi pratar om. Tvärtom var det stjärnspäckat värre. Berghagen, Harrysson och Lindfors är folkkära i ordets sanna bemärkelse, men framförallt i de äldre leden, bland de som följer Allsång på Skansen och Så ska det låta - från tv-soffan.
Nåväl, ung som gammal imponerades säkert av den pondus med vilken kvällens första artist förde sin publik.
Ewert Ljusberg såg ut som Willie Nelson i sin bandana, men hans väldiga basröst förde tankarna till Johnny Cash. Musiken kretsade kring Cornelis visor - bland annat en kul raritet som Tack för kaffet - men Ljusberg och hans medmusikanter tog stickspår till såväl jämtländsk nysvisa som Tom Waits och Lightning Hopkins.
Kvällens värd var Uffe Larsson. Han skojade om Kristina Lugns långsamma lugn och berättade att de två har varsin teater på Brunnsgatan i Stockholm. Lugn basar över teater Brunnsgatan 4 som drogs igång av Allan Edwall, och det var Edwalls visor som kvällens andra artist valde att framföra.
Västervikssonen Göran Engman lät något röstklen till en början. Inte så konstigt då han efterträdde den väldige Ljusberg. Men hyllningen till vännen och kollegan Edwall var inget annat än genuin. Allan Edwalls underfundiga och ekvilibristiska texter är en njutning i sig.
Snittåldern var något högre än föregående kväll, men sänktes en aning när kvällens hemliga gäster tog plats på scen.
Raymond & Maria - bandet bakom sommarplågan Ingen vill veta var du köpt din tröja - hade till en början strul med elektriciteten och tappade publikkontakten.
Men allt var glömt vid tredje låten, den nya singeln Redan idag. Det var samma väna trallpop som tröja-låten och publiken klappade engagerat med. Det var överhuvudtaget under de udda numren som publiken var med på noterna; när Ewert Ljusberg spelade Lightning Hopkins (med fint munspel av Dan Viktor) och när Göran Engman framförde husguden Elvis; först Crying In the Chapel och sedan It?s Now or Never på publikens begäran.
"Det är så det huden knottrar sig när han sjunger", sa en kvinna efter Engmans Elvis-tolkningar. Jo visst, och kanske också på grund av de något kyliga vindarna som svepte in i ruinen.
Men vad gjorde väl det när resten av kvällen var dukad för allsång - med Lill Lindfors, Peter Harrysson och Lasse Berghagen.
Lill Lindfors var för övrigt festivalens första kvinnliga artist tillsammans med sångerskorna i Raymond & Maria.

Rutinerade entertainers i ruinen

Där premiärkvällen presenterade en samling oborstade revoltörer, var torsdagskvällen en mer polerad historia - fylld av pondus och rutinerade entertainers.