Rune tog tjurigt körkort

Förr uppvaktades 70-åringar med silverkrycka, tennfat med ingravering eller kanske en förgylld pendyl, nu är det andra tider. När Rune Hjalmarsson i onsdags fyllde 70 fick han som present, att ta körkort på oxar.

Oxattrapper. För att visa besökare hur det går till att göra en oxe körklar har Erik Svensson tillverkat två träoxar.

Oxattrapper. För att visa besökare hur det går till att göra en oxe körklar har Erik Svensson tillverkat två träoxar.

Foto:

Västervik2005-09-10 00:25
Fram på morgonen blev han skjutsad till Brantestad i Frödinge där det finns en körskola för den sortens fordon. Där äger hembygdsföreningen oxarna Bosse och Lasse. När de inte utgör övningsobjekt för körkortsaspiranter deltar de i diverse högtidliga sammanhang, senast gällde det att forsla kungaparet runt i Ankarsrum.

Erik Svensson heter mannen som har huvudansvaret för oxparet. Han slutade köra oxar i början på 50-talet och hade väl inte tänkt att han skulle få användning för sina kunskaper någon mera gång. Men när någon, för fem år sedan, kom med idén att försöka köra in ett par oxar så ställde han villigt upp.
- Vi valde ut två tjurkalvar som såg bra ut som vi kastrerade och så småningom började lära upp. Det var inte så enkelt i början men med träning varannan dag så fick vi dem att göra som vi ville. Det är med oxar som med folk, de är mest lättlärda i början, de blir mer tjuriga med åren.
För att alla som kommer till Brantestad för att studera oxarna, i lugn och ro ska få se hur det går till att få dem körklara, har Erik tillverkat två oxhuvud i trä där han visar hur tömmar och ok ska sättas på plats.

Tömmarna viras runt hornen och runt det öra som oxen har vänt mot sin parkamrat. Hur oxarna ska gå måste bestämmas redan i början av inkörningen.
- De måste gå på samma sida hela tiden, annars så går det inte, förklarar Erik. Skulle den ene dö, så är det kört, det går aldrig att vänja in någon ny att ta den platsen.

Att oxar är lugna och sävliga visade de tydligt när dagens födelsedagsbarn skulle få dem att dra runt en mycket liten harv över en åkerteg. Det krävdes ständiga uppmaningar och glada tillrop för att de skulle masa sig framåt. Började någon av de närvarande prata med oxköraren stannade de genast i tron att; nu kan vi vila.
Det enda som kan få dem att sätta högsta fart är, enligt uppfödaren, om det kommer någon stickande insekt i närheten.
När de efter en tur på bygatan med en vagn efter kom fram till hagen där de skulle få vila ut då ökade också farten. Kanske den till och med fördubblades från den vanliga fyra kilometer i timmen till åtta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om