– Jag vill börja med att säga att känslomässigt delar jag det här stipendiet med Morgan och Anna, säger Calle Åstrand när vi når honom.
Morgan heter Jonsson i efternamn, och Anna heter Hydbom Ulvaeus, och är enligt Calle Åstrand delaktiga i de senaste årens positiva utveckling för visfestivalen.
I motiveringen till årets kulturstipendium talar man om hur Calle Åstrand tagit Visfestivalen vidare efter sin pappa Hansi Schwarz och utvecklat festivalen.
Hur gick tankarna där?
– När vi tog över bestämde vi oss för att vi inte skulle göra samma festival som min pappa.
Man bestämde sig dels för att försöka nå en yngre publik, dels för att locka fler Västerviksbor till ruinen.
– Kulturstipendiet känns som en bekräftelse på att det vi gör uppskattas av västervikarna.
Förnyelsen har inneburit yngre artister. Ibland från genrér som pop och r'n'b. Var går gränsen för när en artist passar på visfestivalen?
– Vi har pratat om vad som är "visa" i arrangörsgruppen. Det viktiga är texten. Texten ska vara minst 50 procent i förhållande till musiken.
Han beskriver Joakim Thåström som en viskompositör. Bandet Ebba Grön var kanske ett punkband, men texterna var centrala. Kanske hade Bellman varit en tänkbar medlem i Ebba Grön om han återfötts på 1900-talet, funderar Calle Åstrand.
Årets visfestival blev speciell. Inför en minimal, inbjuden publik bjöds det på två viskvällar. Innehållet streamades ut över nätet. Det innebar mycket jobb, men arrangörerna är nöjda efteråt.
Om nästa års festival kan Calle Åstrand inte säga så mycket. Arbetet har inte tagit fart än. Själv har han annat i tankarna.
– Jag sitter just nu i slutfasen med årets julkalender i SVT. I dag jobbar jag med avsnitt 13.
"Mirakel" ska handla om flickorna Mira och Rakel. Den ena lever 2020 och den andra 1920. Omständigheter gör att de byter plats med varandra.