Den 30 juli 2015 tog sig inspektörer från Västerviks kommun, med hjälp av låssmed, sig in i två byggnader vid Kålgårdsviken i centrala Västervik. På onsdagen, drygt fem år senare, skulle det avgöras om det kommunen upptäckt bevisade brott.
Redan innan den oanmälda inspektionen var huset, som ligger på tomten där Västerviks roddklubb under flera decennier hade sin klubblokal, omtalad och omskriven.
2012 gav kommunen strandskyddsdispens för att bygga en lokal som skulle användas för båtuthyrning, kafé och utställningslokal. När huset stod klart kom någon sådan verksamhet aldrig igång. Istället började rykten gå att huset användes som bostadshus. Det var det som ledde fram till kommunens inspektion.
Kammaråklagare Lars Magnusson visar upp bilder från tillslaget. Ett vindsförråd är inrett som ett sovloft med sängar. I badrummen hittar man tandborstar, tandkräm och en tvättkorg med kläder. Ett kylskåp fyllt med färskvaror. Både åklagaren och ett inkallat vittne, den kommunala handläggaren Lars Kåremyr, ser iakttagelserna som ett tecken på att huset varit bebott.
I en andra punkt i åtalet så har en av komplementbyggnaderna på tomten fått en ändrad användning, och blivit en övernattningsstuga. Bilder visar sängar, en enkel kokvrå och ett badrum.
Den åtalade, Lars Tholmark, förnekar brott:
– Jag har inte bott i huset. Det är inte brottsligt att ha tandkräm och matvaror på ett kontor eller i en verkstad.
Istället säger han att när han varit i Västervik så har han bott på en båt. Däremot har lokalen använts för fester. Han säger att huset i dag inte har någon användning.
Åklagaren undrade vad planerna var när huset byggdes 2012.
– Jag tänkte starta en verksamhet, men nästan meddetsamma när jag köpt huset började anmälningarna. Det drevs en vendetta mot mig från kommunen, tidningar och ortsbor. Då började jag mer sätta mig in i vad som gällde för fastigheten.
Försvarsadvokaten Björn Hellman hävdade att den strandskyddsdispens som kommunen utfärdat var onödig, och att villkoren därför inte borde gälla.
I rätten gör Hellman en historisk tillbakablick. Kartmaterial visar att platsen varit bebyggd med bostäder på 1800-talet. Han ifrågasätter om tomten verkligen var tillgänglig för allmänheten under den tid då platsen var klubbstuga. Det fanns ett gunnebostängsel runt tomten. I ett av klubbens protokoll från 30-talet berättade man att stängslet satts upp till nytta för medlemmarna, men vållat förtret bland allmänhet som brukade gena över tomten på väg till Lögarebergen.
Han menade att platsen varit ianspråktagen sedan gammalt, och inte behövde någon dispens.
Det höll inte vittnet Lars Kåremyr med om:
– En plats kan ianspråktas på olika sätt.
Han menade att kommunen hade skäl att försäkra sig om att platsen inte blev bostad. Då uppstår en hemfridszon runt huset.
I slutpläderingen yrkade åklagaren på ett straff på 80 dagsböter. Han menade att Lars Tholmark varit väl medveten om villkoren i dispensen, men brutit mot dem med uppsåt.
Försvaret menade att Tholmark inte kan ställas till svars för att brutit mot villkor som inte har laglig grund. Om han ändå skulle befinnas vara skyldig, bad advokaten rätten att betänka att Tholmark haft åtalet hängande över sig i tre år. Det skulle vara skäl att sätta ner bötesbeloppet.
Dom meddelas den 9 oktober.