En sista samling i klassrummet innan utspringet.
Med en halvtimme kvar till första utspringet ser det så lagom festligt ut framför gymnasiets entré.
Kravallstaket. Vakter som kollar så att ingen obehörig smiter in. Glest utplacerade stolar på stenläggningen framför entrén.
En röd matta vid entredörrén skvallrar om att det inte är någon demonstration gymnasiet rustat för.
Carina Ekberg som håller i de praktiska trådarna berättar att förberedelserna för ett coronasäkert firande har pågått sedan i januari. I dag har man varit igång sedan 06, för att få alla praktiska detaljer att klaffa. Klasserna ska springa ut med en kvarts intervall.
Vid varje stol ute på planen får högst tre anhöriga ta emot.
Inne i skolan har eleverna samlingar klassvis. Vi träffar IN18 som är först ut. Stämningen är på topp efter en gemensam måltid. Nu samlar man sig för utspringet. Dagen har som sig bör börjat med champagnefrukost. Innan det blev limousinfärd till skolan.
Känns det bara bra en sådan här dag?
– Ja, ropar de i kör.
– Men lite ångest är det. Det är nu man ska ta tag i livet, säger Emil Appelqvist.
– Det är nu vi ska bli vuxna, fyller Erik Billberg i.
Väntan på utspring. Seymour Östervall, Gunnar Söderlund och Pernilla Söderlind väntar på Viktor Söderlind.
Några minuter innan utspringet ser plötsligt inte planen så ödslig ut längre. De anhöriga är på plats. Men hur väljer man ut vilka tre som ska få ta emot vid utspringet?
– Ole, dole, doff, skämtar Gunnar Söderlund och Pernilla Söderlind som väntar på sonen Viktor.
I deras fall var mamma och pappa självskrivna. Morfar Seymour Östervall blev tredje lyckliga personen. De berättar att sedan blir det ett lite mer folkrikt firande hemma i trädgården.
Elever från HV18FRI och HV18FIN springer ut.
En bit bort står Per-Erik Dahl, rektor för flera yrkesprogram.
– Man känner stolthet en sådan här dag. VI har gjort ett bra jobb, om man får säga det, och eleverna har gjort det.
Tre terminer för de här studenterna blev inte som planerade. Pandemin satte streck i räkningen. Inte minst för yrkeselever, som de in industriprogrammet finns det många moment som man inte kan göra hemma framför datorn.
Är de ändå fullfjädrade för yrkeslivet?
– Det har varit en utmaning, men jag tycker att när eleverna varit på plats så har de tagit till sig av undervisningen.
Inget fel på feststämningen när IN18 rusade ut.
Så är det dags. Klass IN18 presenteras som ett gäng känt för "gött häng" och "episka fredagsfikor". Eleverna springer ut, och fyrar av konfettibomber, De anhöriga står redo med mobilkamerorna.
Allt känns genast som ett ganska vanligt studentfirande.
Fotodags. Mamma Cecilia Alriksson fotograferar Edvard Alriksson. Medan pappa Peter och systern Emma tittar på.
Na18B springer ut.