Hans vän fick en hjärnblödning för sex veckor sedan och blev inlagd på sjukhus. Nu bor hon på ett boende flera mil från hemmet. Under den här tiden hade både räkningar förfallit, och postlådan svämmat över - om inte några uppmärksamma grannar ryckt in.
Vännen frågar sig om det är så här det ska fungera.
- Vem ser till att hus och löpande utgifter fungerar när man hamnar på akuten? Vad skulle hända om huset ramlade ihop? Jag tycker att det här verkar vara dåligt skött. Ingen har någon koll.
Både han själv och grannar till kvinnan har påpekat att socialförvaltningen borde ordna med en god man åt kvinnan, som sköter hennes affärer, men ingenting har hänt.
- Det finns ingen som lägger två strån i kors för den här människan.
Maria Gross, handläggare på överförmyndarkansliet på Västerviks kommun, förklarar att vem som helst kan ansöka om en god man för någon som verkar behöva det.
En vän, sjukvårdspersonal eller anhöriga. Även ett läkarintyg behövs för att ansökan ska kunna behandlas i tingsrätten. Efter det ska Maria Gross och hennes kollega hitta en lämplig god man, och slutligen få en bekräftelse av personen som behöver hjälp.
- Det är en procedur. Men man får alltid ett besked och en bekräftelse på att ansökan kommit in.
Att kvinnan i fallet som VT berättar om inte fått hjälp än kan bero på att ingen ansökan har gjorts, eller att tingsrättens behandling dragit ut på tiden. Ibland kan det ta så lång tid som en månad. Under tiden är Maria Gross rekommendation att ta hjälp av grannar eller närstående, om man har några.
Kicki Johansson, chef för äldreomsorgen i Västerviks kommun, förklarar att personalen där personen blir inlagd inte har ansvar för att blommor vattnas och räkningarna betalas. Däremot försöker man ofta lösa det på något sätt ändå. Ibland genom att signalera om att det behövs en god man, ibland genom att hemtjänsten ser till huset.
- Det viktigaste är att ha en dialog med den enskilde.