Riktigt rörig rödgrön röra

I veckan som gick ersatte Håkan Juholt den ständigt bitska och arroganta Marita Ulvskog som partisekreterare för socialdemokraterna. Ulvskog tar ett nytt steg i den politiska karriären, som en gång började i KFML (kommunistiska förbundet marxist-leninisterna) på 70-talet. Hon kommer att vara socialdemokratins toppnamn i nästa års val till Europaparlamentet. Detta innebär att de socialdemokratiska EU-kritikerna tillmötesgås. Såväl junilistans lansering av tidigare socialdemokraten Sören Wibe som sverigedemokraternas offensiv kan ha fällt avgörandet att även s-listan toppas av en EU-skeptiker.Ulvskog har på något vis personifierat den socialdemokratiska maktfullkomligheten. Inte minst genom olika yttranden, som efter valet 1976 då hon menade att det kändes som att det genomförts en statskupp i Sverige när socialdemokraterna fick lämna makten efter 44 års regeringsinnehav, eller som när hon i samband med dataintrångsskandalen i valrörelsen 2006, jämförde folkpartiledaren med en våldtäktsman. Svaret på frågan om vad som händer med socialdemokraterna efter att en järnlady som Ulvskog lämnar högkvarteret på Sveavägen, skulle man önska var - ett mer nytänkande och nyskapande parti. Men precis som när det gäller socialdemokraternas politik - vad är en individ i sammanhanget? En person gör varken till eller från. Troligen kommer s-tåget tuffa på som vanligt utan några större förändringar.Europaparlamentet börjar däremot allt mer bli en samling med avdankade toppolitiker. Bland annat finns flera av de tidigare danska partiledarna där, och Konservatives nyligen avgångne Bendt Bendtsen kommer att kandidera. Å andra sidan behöver inte erfarenhet vara en nackdel, snarare borde det vara tvärt om. Men tillåt mig tvivla när det gäller Ulven Marita.På tisdagen presenterade den splittrade oppositionen sina budgetalternativ. Det är ganska makabert att tänka tanken att de tre vänsterpartierna har som mål att regera tillsammans efter nästa val. Eller, kanske inte alla tillsammans. Hur var det nu? Det är inte lätt att förstå sig på turerna inom vänsterblocket. Frågan är om de gör det själva.Socialdemokraterna går bland annat in för att satsa mer på vården, de skjuter till mer pengar i högskolan och på komvux. Barn- och studiebidragen ska höjas och skatten för pensionärer sänkas, liksom avgiften till a-kassan. Och så klart - ett brätte av skattehöjarbesked, däribland höjd skatt för ungdomar, ett nej till det tredje steget i jobbskatteavdraget och ett återinförande av förmögenhetsskatten. De negativa effekterna av det sistnämnda skulle kunna bli stora, inte minst med den internationella finansoron som sveper över världen nu.Miljöpartiets budgetalternativ är också likt socialdemokraternas kryddat med satsningar inom välfärden men spretar också åt ett annat håll - partiet vill föga förvånande sätta åt bilismen genom nya och högre skatter. I miljöpartiets Sverige skulle bensinpriset stiga direkt med två kronor litern och en extraskatt införas på lastbilstransporter. Partiet vill glädjande nog inte återinföra förmögenhetsskatten, däremot vill partiet inte att jobbskatteavdraget skall gälla de som har inkomster över 30000 kronor i månaden. Vänsterpartiets budgetförslag är som vanligt det mest oförsiktiga och slösaktiga. Förutom ännu mustigare pengatillskott till det offentliga kan man kort sammanfatta det med att partiet vill sänka skatterna för de som inte jobbar och höja skatterna för de som arbetar. Alltså, även de som har riktigt låga löner. Vänsterpartiets filosofi ligger en bra bit ifrån socialdemokraternas och är den rakt motsatta alliansens.Återigen förvånas man över att Sahlin och småsyskonen i v och mp kallar regeringens politik oansvarig. Återigen förvånas man över att tre så olika partier ens tänker tanken att de ska vara regeringsdugliga om mindre än två år. Som jag brukar skriva - den rödgröna röran är fortfarande riktigt rörig.

Riktigt rörig rödgrön röra

I dagens kolumn kommenterar VT:s politiske redaktör, Ola Mårtensson, den senaste veckans händelser inom oppositionen, såväl skiftet på partisekreterarposten i socialdemokratin som oppositionens tre budgetförslag.