Riksdagen har blivit ett slutförvar

Under helgen rapporterade Svenska Dagbladet att närmare tio procent av riksdagsledamöterna har lämnat sina uppdrag sedan valet 2006 och en stor del av dessa har återvänt till kommunpolitiken. Vad är det som gör att kommunpolitiken lockar mer eller vad är det som fattas i riksdagen för att stanna? Kanske är det varken eller utan snarare så att det behövs en tydligare distinktion mellan kommunpolitiker och rikspolitiker. Kommunalråd är vana vid att stå i centrum, kommentera aktuella händelser och vara det viktigaste och styrande i hela rummet. Resan från kommunkorridorernas trygga miljö fyllda av Birkenstock-prydda tjänsteman till riksdagens labyrinter är inte alltid helt lätt. Från att ha kunnat förändra och bestämma hamnar man istället i trafikutskottet och får mest jobba med att läsa och kommentera utredningar. Ointressanta för medier och omkörda av mer framgångsrika kollegor kanske gör saknaden till kommunpolitiken oemotståndlig.Kommunpolitiker är även vana vid att kunna påverka och förändra snabbare och faktiskt se resultat. Även detta kan vara avlägset i riksdagsmiljön då beslutsförfarandet tar längre tid och främst bereds av regering och tjänstemän. Med det sagt betyder det inte att riksdagsledamöter inte spelar en stor roll och är viktiga. Det handlar bara om vilket jobb riksdagsledamoten själv är redo att lägga ner. För att bli framgångsrik och nå ut med sitt budskap krävs mer än en lång och trogen tjänst. Kreativitet och förmåga att marknadsföra de mest osexiga idéerna är helt avgörande. Problematiken med allt detta är att riksdagspositionerna allt för ofta ses på som toppen på ens karriär. Vartenda kommunalråd ska envisas med att kandidera dit trots att rikspolitiken kanske inte ens intresserar. De riksdagsmän som avgår är heller inte problemet, de visar ju att de uppenbart inte tycker att plattformen är tillräcklig eller passar just dem. Det är de som inte avgår som är problemet som år in och år ut sitter utan att tillföra en endaste arbetsinsats förutom knapptryckningen. En diskussion om riksdagsledamöternas roll behövs definitivt diskuteras. Riksdagen ska vara en plats för nya fräscha idéer, inte ett slutförvar för avdankade politiker. Kanske ska riksdagsledamöters möjlighet att sitta i all evighet begränsas, minska antalet riksdagsplatser, personval bör definitivs spela en större roll och fler borde visa mod och stå upp för hjärtefrågor. En bra början vore framförallt att sluta se på riksdagen som ett slutförvar.

Riksdagen har blivit ett slutförvar

Det har under helgen rapporterats att allt fler riksdagsledamöter lämnar sina uppdrag för att återvända till kommunpolitiken. Problemet är inte de som lämnar utan de som sitter kvar trots att de är på helt fel plats.