"Restaurang Slottsholmen är unik"

Gösta Åbergh är ett mycket känt namn men som inte kommit fram ordentligt i debatten om Slottsholmen och ett eventuellt nytt Visans Hus. Gösta Åbergh har ritat en lång rad offentliga byggnader i landet. Skolor, daghem, äldreboenden, bibliotek och restauranger.

"Hans byggnader karaktäriseras av en harmonisk samklang mellan funktion och konstruktion, en stor känslighet och medvetenhet för såväl helheten som den i grunden hantverksmässiga detaljen, ett klart och tydligt, stringent och återhållet men samtidigt högst personligt formspråk."
Så stod att läsa i en nekrolog i rikstidningarna efter Gösta Åberghs bortgång.
- Mot denna bakgrund måste man väl ändå kunna konstatera att nuvarande restaurang Slottsholmen är en synnerligen märklig byggnad med ett högt kulturhistoriskt värde, säger Lennart Brewitz.
- En byggnad unik i sitt slag väl värd att byggnadsminnesförklara och bevara åt eftervärlden.
En attraktion i betong, glas och färger. En rubrik i Västerviks-Tidningens när den nya restaurangen på Slottsholmen stod färdig sommaren 1952.
Redan under byggnadstiden så ställde sig merparten av befolkningen mycket tveksam till vad det egentligen var som byggdes. Benämningen "smörjhallen" myntades tidigt.
- Den lilla landsortsstaden var kanske inte mogen detta radikala och kontroversiella arkitektuella intrång i stadsbilden, säger Lennart Brewitz.
När jämförelser gjordes med den tidigare restaurangen i trä som brann 15 juni 1950 så kan man förstå alla kommentarer.

I tidningen var signaturen Ellson (Sune Garpenby) väl medveten om hur snacket på stan gick. Ellson tyckte dock att man borde betrakta verket genom förutsättningslöshetens glasögon och kanske erkänna att Västerviks stad hade blivit en attraktion rikare.
"Att sedan åsiktsvågorna gått och går högre än de som plaskar mot den nya byggnadens fundament är en annan sak - människor behöver nu en gång tid för att vänja sig vid något nytt och särpräglat och varför skulle det vara annorlunda i det här fallet än i andra."
Åsiktsvågorna går fortfarande höga och inte blir de mindre av att restaurangbyggnaden nu snabbt förfaller. Samtidigt kommer väldigt många ihåg hur roligt man haft på Holmen när det var dans sex kvällar i veckan till levande musik. Och det gällde fortfarande in på 1970-talet.