Reseledare - både yrke och livsstil

När du läser detta har Ulrica redan åkt tillbaka till jobbet i Oman, efter ett kort besök hemma i Västervik. Hon vet inte när hon kommer hem nästa gång, men det blir nog i april eller maj nästa år.
Sånt är livet som reseledare men det är det värt tycker Ulrica. Redan när hon började gymnasiet funderade hon på yrket. Intresset för språk, historia och kultur styrde yrkesvalet. Direkt efter gymnasiet åkte hon till USA och jobbade som aupair ett år.
- Det är en skön grej att komma i väg och jag hade möjlighet att resa runt mycket i USA medan jag var där, säger hon.

Hemma igen pluggade hon turistprogrammet i Kalmar och blev klar med den förra våren.
- Jag ville utomlands igen och kollade på Solresors hemsida och de sökte folk. Jag skickade in en ansökan.
- Två veckor senare satt jag på att plan till Oman.
När Ulrica sökte jobb visste hon inte vilken destination hon skulle till. När arbetsgivaren ringde upp och berättade hon skulle till Oman och arbeta var henne första tanke "var sjutton ligger det?".
- De kunde ha erbjudit mig ett jobb varsomhelst i världen. Jag hade åkt ändå.

Oman ligger på arabiska halvön och har tidigare varit stängt för turister. Ulrica och hennes arbetskamrater är det första svenska resebolag som erbjuder resor dit.
- Jag trivs väldigt bra i Oman. Det finns ingen etablerad turism och det är kul att få ha ett finger med i spelet när den utvecklas.

Oman är ett resmål för folk som söker sol, bad och avkoppling. Eftersom landet var stängt för turister länge är det inte heller exploaterat. Att sitta ensam på stranden utom en människa inom synhåll är normalt. Det är dock i öknen som Ulrica trivs bäst.
- Den är min favoritplats. Det är så långt från civilisationen, man är ensam på flera mils radie. När man ligger under stjärnhimlen är cikadorna det enda som hörs.

Men så ser ju naturligtvis inte vardagen ut för en reseledare.
- Man ska vara beredd på att det är en livsstil. Man är reseledare 24 timmar om dygnet. Det är svårt att jämföra med ett vanligt 9-17-jobb. Man lever tillsammans med sina kollegor och ungås med dem. Man blir som en liten familj.
Ulrica berättar att hon bara är ledig en dag i veckan och då måste hon ofta fixa saker som inte hunnits med i veckan.
Att ha familjen långt bort kan också vara tufft. Men den som längtar mest är nog Ulricas mamma som gärna ser att dottern flyttar hem.
- Hon skickar annonser med jobb som hon tycker att jag ska söka, berättar Ulrica.

Vid födelsedagar och under familjens semester är hemlängtan som starkast för Ulrica.
- Men det här är självvalt och jag kan flytta hem när som helst.
Sedan hon lämnade Sverige för Oman förra hösten har Ulrica också hunnit med att jobba några månader på Azorena. Där blev kulturkrocken total. Från att jobba i oexploaterad öken utan nattklubbar och sprit hamnade hon mitt i turistcirkusen.
- Jag led av kulturkrock i en månad på Azorerna. Där får man en färdig produkt i handen som man ska leverera, i Oman får man skapa den.

Fördelarna med jobbet väger lätt nackdelarna. Ulrica räknar snabbt upp flera anledningar som gör det värt att jobba mycket och vara borta långa perioder från familjen.
- Det är spännande, lärorikt och man får erfarenheter som är obetalbara. Jag träffar människor, kulturer och får språkkunskaper.
- Det är sådant som är värt något, något man kan tänka tillbaka på när man slår sig ner någonstans.
Hur länge Ulrica fortsätter som reseledare beror på jobben som erbjuds.
- Jag kommer att vara reseledare så länge jag får intressanta destinationer att jobba på och så länge jag inte längtar hem.

Reseledare - både yrke och livsstil

En vecka i maj, fyra dagar i september och en snabbvisit i oktober. Så mycket har Ulrica Gustavsson varit hemma hos familj och vänner i år. Resten av året är hon utomlands och jobbar som reseledare, bland annat i det nya turistmålet Oman.