Det var inte bättre förr, åtminstone inte på Ellen Key. När Steve Johansson började där för åtta år sedan var det niorna som dominerade skolan. Sjuorna gick omvägar för att slippa möta de äldre eleverna och lärarna satt mest på lärarrummet och drack kaffe.
I dag fikar alla i cafeterian strax innanför entrén till skolan. De slutna grupperingarna är upplösta och vuxna och elever i olika åldrar träffas och umgås mer. Vi och dom-tänkandet är inte lika vanligt.
– Vad som hände? Kanske att man började servera kaffe i cafeterian. Då kom det plötsligt vuxna dit, säger Steve halvt på skämt.
– Jag säger inte att allt är perfekt i dag. Vi upptäcker inte allt som händer, och det finns säkert elever som blir ledsna och mår dåligt. Men vi arbetar hela tiden för att skapa trygghet, och allmänt sett är det en skola där de allra flesta har det bra.
Skateboarden förändrade allt
Född 1982 växte Steve Johansson upp med sin frånskilda mamma och lillasyster. Pappan träffade han på helger och vid olika högtider. Han var ganska blyg som liten, stack inte ut åt något håll och gjorde vad han skulle i skolan. Betygen var väl någonstans i mitten.
I sexårsåldern började han spela både fotboll och ishockey. Hockeyn lade han av med efter högstadiet, men fotboll håller han fortfarande på med. Kanske blir det ytterligare en säsong i VFF nästa år; han har trappat ner men kan inte riktigt bestämma sig.
När han ser tillbaka säger han att hans liv förändrades i mitten av 90-talet. Då uppstod en våg av skateboardsåkande i Västervik.
– Jag gick på högstadiet och var som många andra ganska identitetssökande. Jag började åka skateboard och såg upp till några äldre killar som var straight edge.
"En väldig gemenskap"
Straight edge är en livsstil där man avstår från tobak, alkohol och andra droger. Ofta kopplas den till hardcoremusik, veganism och olika politiska åsikter åt vänsterhållet.
– Det var en väldig gemenskap. Vi åkte skateboard, gick på konserter och läste på om djurrätt och andra frågor. Vi var till och med uppe i Salem några gånger och protesterade när högerextremisterna demonstrerade där, säger Steve som är med i en P3-dokumentär om de protesterna.
– Jag var också i en period i livet då det var viktigt för mig att kunna kalla mig något.
Är du fortfarande straight edge?
– Ja. Jag tar hand om min kropp, äter vegetariskt och dricker inte alkohol. Och hjärtat sitter till vänster. Men jag är inte lika kategorisk och svart-vit som när jag var ung.
"Får så sjukt mycket tillbaka"
Efter gymnasiet nappade Steve Johansson av en tillfällighet på ett erbjudande om jobb som elevassistent på en skola. Han visste inte riktigt vad han ville göra, så visst, det kunde han väl testa ett tag. I dag har han jobbat med elevstöd i 15 år och vidareutbildar sig dessutom till socialpedagog.
Ingen jobbar i skolan för att bli rik, konstaterar han.
– Men jag älskar verkligen det här jobbet, du får så sjukt mycket tillbaka. Det kan vara att någon hejar, en high five eller ett litet framsteg som någon lyckas med. Det är fantastiskt roligt.
I tjänsten ingår att stötta enskilda elever som kanske har svårt med ett ämne eller svårt att komma iväg till skolan över huvud taget. Han och de andra elevassistenterna är också en allmän resurs för alla elever på skolan.
– Jag försöker att se alla, oavsett vem det är eller vad han eller hon har gjort. Jag försöker också ta vara på det som är bra och bygga vidare på det. Alla har något positivt inom sig.
Blev Årets Västervikare
Under senare år har Steve Johansson fått flera utmärkelser och hedersuppdrag som en följd av sitt arbete. Han lyfts ofta fram som en förebild för unga, både för sitt engagemang och för att han säger nej till droger. Förra året röstades han fram till Årets Västervikare.
– Först undrade jag lite varför de hade nominerat just mig. . . Men sen var det bara kul. Jag är ju också lite av en symbol för andra som gör samma jobb som jag. Att jag sen vann också, det var helt otroligt.
Kan det vara jobbigt också att vara en förebild?
– Nej, det tycker jag inte. Jag hittar inte på, utan är bara mig själv. Jag är som jag är. Nu kanske det låter som jag skryter lite, men så är det faktiskt, säger han och skrattar lite.
– Tvärt om. Det är en härlig känsla när folk ser upp till en. Jag hoppas att jag kan inspirera folk att göra det de brinner för och kanske gå sin egen väg.
Har du några dåliga sidor?
– Nej, det skulle jag inte säga (skratt igen). Jo, jag är morgontrött och tycker inte om att vara ensam. Och så är jag väldigt rastlös. Så länge som vi suttit nu, brukar jag aldrig vara still.
De som känner dig säger att du nästan alltid är positiv. Varifrån får du energi?
– Jag vet inte. Jag tror att det handlar mycket om inställning. Om jag går omkring och är lack och förbannad blir omgivningen det också. Jag försöker hitta glädje i de små grejerna; någon som hälsar, en låt som jag gillar, såna saker.
"Jag ville skapa debatt"
Även som förebild och lokal kändis lever Steve ungefär som han alltid gjort. Han går på fester ibland, är DJ på olika nattklubbar och aktiv på sociala medier.
Möjligen tänker han till lite extra när det gäller Facebook. I våras lade han ut en bild på skolmaten – kalops – och skrev något i stil med att "se här, vad eleverna serveras i dag". Det såg inte gott ut.
Det blev ett jädra liv. Mattanterna kände sig påhoppade och kommunens kostchef var upprörd. Hur kunde han göra något sådant?
– Jag ville skapa debatt och att politikerna skulle få upp ögonen, inte kritisera personalen. Men visst jag kan förstå deras reaktion, vi är ju arbetskamrater. Så nåt sånt skulle jag nog inte göra igen.
– Egentligen skulle jag vilja skriva mer om neddragningar och sånt i skolan. Så det kan störa mig lite, att jag inte kan det.
Skulle du vilja jobba politiskt?
– Njae, det tror jag inte. Men det är faktiskt flera partier som hört av sig och ställt frågan. Och väldigt olika partier.
Skulle aldrig flytta?
I vår tar Steve Johansson examen som socialpedagog vid Campus i Västervik. De senaste åren har han arbetat halvtid och studerat på distans. I framtiden vill han fortsätta jobba i skolan, det är han säker på. Privat vill han gärna bilda familj och få barn tillsammans med sambon Rebecka.
Och var ska de bo? Steve har fullt med tatueringar på kroppen. På vänster pekfinger en liten tår som han gjorde när han höll på att bli uppsagd. På sidan stora porträtt av mamman och pappan. Och på bröstet en stor tatuering med texten: "Allt jag behöver: Familj, Viken, Vänner".
Många tror att Steve Johansson aldrig skulle flytta ifrån Västervik.
– Ja, de brukar säga det. Men det finns många andra städer som är trevliga, å andra sidan är Västervik väldigt trevligt också. Vi får se.