Rekordhållaren Gaddafi firar 40 år vid makten
Aktuellt nu är New York, där FN:s generalförsamling öppnar 15 september. Här talar Gaddafi för hela Afrika. Han är i år president i Afrikanska unionen. Hans mål att bli uppfattad som ledare i global klass torde kunna kallas uppnått, skriver Bo Ture Larsson i dagens utrikeskolumn.
Foto: Michael Gottschalk
varit Libyens sympatiska och
reformvänliga ansikte, exempelvis när regimen halvt om halvt erkände ansvar för sprängningen av ett amerikanskt plan över Lockerbie 1988.Det andra ansiktet visas alltjämt motståndare av olika slag regimen anser sig behöva tysta eller oskadliggöra, från fredliga demokrater till al-Qaida-anhängare.Libyen firar i dagarna 40 år med Gaddafi som ledare. Väst är där, om än på lägsta möjliga nivå. Man vill ju inte stöta sig med en regim som förfogar över åtråvärda tillgångar på olja och gas.Men vid det här laget bör man ha insett att Gaddafi går sina egna
vägar och aldrig blir en bekväm partner. Inte för någon, inte heller sina arabiska grannar.Eftersom Gaddafi, på väg mot de 70, uppenbart har ett fast grepp om makten och verkar frisk, kan sex miljoner libyer och omvärlden se fram mot ytterligare intressanta år. Inklusive bisarrerier som Gaddafis orörda kvinnliga livvakter och hans beduintält i packningen även när han besöker väst.Aktuellt nu är New York, där
FN:s generalförsamling öppnar 15 september. Här talar Gaddafi för hela Afrika. Han är i år president i Afrikanska unionen. Hans mål att bli uppfattad som ledare i global klass torde kunna kallas uppnått.Men viktigast för honom är att trygga makten för sig själv och
familjen.Det var därför han på 90-talet övergav terrorism och omstörtande verksamhet, från Nordirland via den afrikanska hemmaplan till
Filippinerna.När de internationella sanktionerna avskaffades 2004 och USA upprättade diplomatiska förbindelser fick Libyen åter mera pengar. De behövs för en regim vars makt bygger på kontroll över säkerhetsapparaten och på att köpa sig lojalitet i ett klientsamhälle. Saif al-Islam uttrycker reformisternas begränsade mål: att gå från Maos Kina till Lee Kuan Yews Singapore som modell. Lee Kuan Yew gav Singapore blomstrande marknadsekonomi och formell demokrati, men utan att någon kan tvivla på vem det är som bestämmer.Att bli som Singapore vore i och för sig ett stort framsteg, jämfört med det kaos som medvetet praktiserats av Gaddafi för att ingen
annan skall kunna skaffa sig en maktposition.Partier är förbjudna. Det råder enligt Gaddafi en högre form av demokrati där folket självt bestämmer. Det vill säga, ytterst Gaddafi.Som alltså kan ändra sig men inte ändras - väljas bort.År 2002 publicerade FN:s utvecklingsorgan UNDP en rapport om tillståndet i arabvärlden, skriven av arabiska forskare. Det var dyster läsning. Orsaken till arabvärldens relativa efterblivenhet förklarades vara underskottet på frihet.I juli kom en ny rapport. Den slog fast att det inte blivit bättre sedan 2002. Orsaken angavs vara bristen på "mänsklig säkerhet - det slags materiella och moraliska grund som tryggar liv, försörjning och godtagbar livskvalitet för flertalet".Det hoppfulla är att sådana här rapporter kan skrivas.Det sorgliga är att de som har makten i arabvärlden sällan är redo att bättra sig.En av dem är Muammar Gaddafi.
Så jobbar vi med nyheter