Johannes Regell, som har suttit i kommunfullmÀktige för VÀlfÀrdspartiet Socialisterna i 15 Är, har avsagt sig sina uppdrag som förtroendevald.
â Jag och min dotter flyttar till min flickvĂ€n i Visby.
Johannes Regell började engagera sig politiskt nÀr han gick pÄ VÀsterviks gymnasium. à ret var 2003, Johannes var 17 Är och deltog nÀr flera olika elevrörelser ordnade demonstrationer mot Irakkriget och mot att eleverna skulle behöva betala för skolmaten. De ordnade ocksÄ en strejk till förmÄn för fackförbundet Kommunals medlemmar som just dÄ strejkade nationellt.
â Det var pĂ„ VĂ€sterviks gymnasium som jag för första gĂ„ngen fick en teoretisk grund till mina Ă„sikter och blev socialist.
Samma Är, 2003, bildade Johannes Regell och hans kompisar den organisation som i dag heter Socialisterna VÀlfÀrdspartiet (SV).
Sen gick det fort. Redan 2006 tog partiet sitt första mandat i VÀsterviks kommunfullmÀktige. Johannes Regell var 20 Är. Partiet hade fÄtt 637 röster, vilket motsvarade 2,8 procent.
â Jag var ung, oerfaren och ensam. Jag hade organisationen bakom mig, men i fullmĂ€ktigesalen var jag ensam.
Varför valde du att engagera dig?
â Varför ska man inte förĂ€ndra vĂ€rlden? Det Ă€r bara miljardĂ€rer som tjĂ€nar pĂ„ att vĂ€rlden ser ut som den gör i dag och det Ă€r vi andra som fĂ„r betala priset. Jag undrar snarare varför inte alla vill förĂ€ndra vĂ€rlden?
Johannes Regell berÀttar att han ganska snart slutade vara rÀdd och ha respekt för kommunpolitikerna.
â Jag insĂ„g hur extremt lĂ„g nivĂ„ det Ă€r i fullmĂ€ktige. Det finns tvĂ„ replikhĂ€ften i kommunpolitiken. Det ena har oppositionen, det andra har majoriteten. NĂ€r det blir maktskifte sĂ„ byter de bara hĂ€ften. Oppositionspolitiker anvĂ€nder exakt samma ord och formuleringar oavsett vilket parti de företrĂ€der, samma gĂ€ller majoritetspolitiker.
Han Àr inte mycket till övers för politikerna i fullmÀktige, med ett undantag.
â Harald Hjalmarsson Ă€r den mest sympatiska i kommunfullmĂ€ktige. Honom har jag haft flest bra snack med och nĂ€r vi blev angripna av nazister i Vimmerby 2006 var han den enda som ringde och kollade hur det var med oss, trots att vi var i sossarnas lokaler.
Johannes Regell berÀttar att han aldrig sett sig som kommunpolitiker.
â Jag Ă€r elektriker och politiskt aktiv. Jag har aldrig kĂ€nt att vi varit en del av makten och vi har aldrig stöttat en majoritet.
Johannes Regell tycker snarare att det fackliga engagemanget Àr viktigare Àn kommunpolitiken. Som tonÄring arbetade han extra som tidningsbud och var förtroendevald i Transport. Sen följde uppdrag i Skogs- och trÀfacket och Elektrikerförbundet.
â För oss socialister Ă€r egentligen det fackliga engagemanget mycket viktigare och större Ă€n kommunpolitiken. Arbetsplatsen Ă€r den riktiga arenan för samhĂ€llsförĂ€ndring.
â KommunfullmĂ€ktige Ă€r inte en arena dĂ€r man kan förĂ€ndra vĂ€rlden. Vi har aldrig haft den illusionen. DĂ€remot har kommunfullmĂ€ktige varit en plattform dĂ€r vi har kunnat fĂ„ ut vĂ„ra idĂ©er.
Socialisternas uppgift i kommunpolitiken Àr att slÄss mot nedskÀrningar, menar Johannes Regell.
â Vi har inte stoppat nĂ„gra nedskĂ€rningar, det vore orealistiskt att tro att vi skulle kunna göra det. VĂ„r uppgift Ă€r snarare att se till att politikerna inte kommer undan och sĂ€tta en prĂ€gel pĂ„ debatten. Att vara en nagel i ögat.
Han menar att det finns en tyst överenskommelse mellan oppositionen och majoriteten och att bÄda sidorna Àr överens om att nedskÀrningar behövs.
Hur kÀnns det att flytta frÄn VÀstervik?
â Det Ă€r med blandade kĂ€nslor. PĂ„ ett personligt plan kĂ€nns det lĂ€skigt och spĂ€nnande. Men det Ă€r bra att göra sĂ„nt som man Ă€r rĂ€dd för, dĂ„ utvecklas man som mĂ€nniska. HĂ€r Ă€r jag nĂ„gon, det kommer jag inte att vara dĂ€r. Det Ă€r lĂ€skigt. Och jag kommer sakna ofantligt mĂ„nga mĂ€nniskor ocksĂ„.
Men Johannes Regell har inga planer pÄ att sluta engagera sig politiskt, Àven om han flyttar.
â Jag sitter i partiets nationella ledning och vi arbetar med att stĂ€rka upp vĂ„r nationella organisation. Dessutom Ă€r arbetet i VĂ€stervik inte över, jag kommer att fortsĂ€tta hjĂ€lpa kamraterna i VĂ€stervik.
â DĂ€remot har jag inga planer pĂ„ att hamna i kommunfullmĂ€ktige pĂ„ Gotland. Jag vill passa pĂ„ att ta det lite lugnt. FĂ„ tid att pausa och reflektera och fundera pĂ„ hur man kan göra saker bĂ€ttre. Visst skulle jag kunna Ă„ka över till Gotland med fĂ€rdigtryckta flygblad men dĂ„ missar jag kanske viktiga slutsatser. Det vore oklokt.