Robert Hagelin kombinerar jobbet som bagare på Bageri 96 med att vara deltidsbrandman i Hjorted.
Under tisdagen uppmärksammas deltidsanställda brandmän genom kampanjen "Brandman på jobbet-dagen". Alla deltidsbrandmän i kommunen kommer då att bära brandmanskläder på sina vanliga jobb.
Vi fick en pratstund med fem av kommunens vardagshjältar.
På deltidsbrandstationen i Hjorted jobbar Robert Hagelin, som annars är bagare. Brandmannayrket har aldrig varit främmande för Robert, vars pappa jobbade som deltidsbrandman i 30 år.
– Som de flesta på mindre orter ville jag göra något för samhället. Och det är inget jag ångrat. Det är både givande och utvecklande.
Finns det något du tycker är utmanande eller svårt?
– Det finns vissa larm som inte är lika roliga att åka ut på, som olyckor när det inte slutar bra. Men det tillhör ju också. På en liten ort är nackdelen att det kan vara en person man känner som drabbas. Det är tyngre, svårare. Samtidigt får man gå in i en liten bubbla på jobbet. Ska man vara deltidare måste man lära sig att "hänga av sig" jobbet när man går hem, att släppa och gå vidare.
På platser som Hjorted och Totebo kan det ta lång tid innan ambulansen anländer. Då har räddningstjänsten en extra viktig funktion som första insats på plats. Brandmännen har hjärtstartare, syrgasdelegation och utrustning för att stoppa blödningar om det behövs.
– Det kan ta allt från en kvart till 45 minuter innan ambulansen kommer. Sådana saker kan vara bland de svåraste, det är så stor kontrast mot min vardag, att ge sjukvård.
Fredrik Johansson tycker det är fantastiskt att jobba som deltidsbrandman. Dels för att det är spännande, men också för att man får vara med och göra skillnad. Brandmännen utbildas också kontinuerligt, vilket Fredrik uppskattar.
I Ankarsrum tio minuter bort är Fredrik Johansson en veteran i sammanhang med sina 23 år som deltidsbrandman. Han är till vardags kyrkogårdsansvarig.
– Som barn hörde man ljudet från brandbilarna när de åkte in i samhället och tyckte det var lite häftigt. Det var nog det som lockade mig att bli deltidsbrandman, spänningen. Det, och att få vara med och göra skillnad.
Fredrik tycker att jobbet är lika fantastiskt nu som när han började som 26-åring, även om mycket förändrats.
– Förr var det mest att släcka bränder, nu är det så mycket annat. Vi åker ut på IVPA (I väntan på ambulans), ger hjärt- och lungräddning och det är mer trafikolyckor. Vi har bättre utrustning, helt andra förutsättningar. Allt har blivit mycket bättre och effektivare.
Hur är det att bli väckt mitt i natten när larmet piper, och behöva rycka ut direkt?
– Jag är så lättväckt, det har aldrig varit några problem. Ibland har sambon inte ens märkt att jag lämnat sängen, för jag hör redan när larmet börjar vibrera. Samtidigt finns adrenalinpåslaget fortfarande kvar.
Åsa Ekström är produktionschef inom Västervik Miljö & Energi och deltidsbrandman i Hjorted.
Åsa Ekström är produktionschef på avfallssidan på Västervik Miljö & Energi – men också deltidsbrandman i Hjorted. Hon har alltid gillat att vara fysiskt aktiv, och även att få hjälpa andra, så uppdraget som deltidsbrandman passar henne utmärkt.
– Jag får åka ut på alltifrån bränder till trafikolyckor. Och djurlivräddningar, det är vanligt i Hjorted. Vi åker också ut på sjukvårdslarm, som hjärtstopp.
Deltidsbrandmännen jobbar i snitt en vecka i månaden, och har under sina pass dygnsjour.
– I mitt ordinarie jobb sitter jag mycket framför datorn på kontoret, men har jag jour jag vet aldrig hur dagen kommer se ut. Plötsligt kravlar jag runt i ett dike på en djurlivräddning. Det är lite av charmen.
Har du åkt ut på något larm som etsat sig fast i minnet fast extra mycket?
– Det är inte alltid det mest dramatiska larmen man kommer ihåg. Jag skulle nog säga en del av skogsbränderna. Det blir en sådan gemenskap i gruppen. Man är helt slut, svettig och har knappt ätit, men kämpar tillsammans.
Hur funkar det i ditt jobb som produktionschef om du har ett viktigt möte eller samtal och plötsligt måste åka ut på larm?
– Vi har en pooltjänst, så om jag har ett viktigt möte kan jag höra av mig till någon där som tar jouren under den tiden. Idag var jag till exempel tvungen att jobba i stan, så då behövde någon annan ta jouren 07-17. Men är det ett vanligt samtal, då får jag helt enkelt avbryta samtalet och gå.
Fredrik Hallinder driver till vardags biluthyrningsföretaget West Bay Cars AB, som är franchisebaserat under Sixt biluthyrning. Men han är också deltidsbrandman i Västervik.
För kollegan Fredrik Hallinder handlar jobbet dels om ett samhällsengagemang, dels om personlig utveckling. De första åren bodde han och arbetade i Loftahammar, och såg uppdraget som ett sätt att värna samhällsservicen på orten. Nu bor han i Västervik och driver ett biluthyrningsföretag.
– Man har fått lära sig väldigt mycket eftersom man ska kunna saker på många olika områden. Köra massa olika fordon och sjukvård, som HLR till exempel, och dessutom få hjälpa andra. Västervik är en vidsträckt kommun och det är viktigt att deltidsstationerna på de olika orterna får vara kvar. Det är en trygghet för invånarna.
Som egenföretagare är det inte alltid möjligt för Fredrik Hallinder kombinera de båda uppdragen, men de jourtimmar som förlagts till hans arbetstid kan han "sälja" till någon av sina kollegor.
– Jag kan inte bara springa ifrån om jag har en kund, dessutom jobbar jag långt från brandstationen. Dagtid när jag har jour säljer jag de timmarna och har i stället jour efter 17.
Hur är det att åka ut på olyckor där människor skadats allvarligt, eller till och med omkommit?
– Vi deltidsbrandmän är ganska förskonade, eftersom vi inte brukar vara första insatsen som kommer fram. Förr gällde det att "glömma och inte prata om det" men idag är det tvärtom, vi har alltid samtal efteråt där vi får prata och ventilera det som hänt.
Ann-Charlotte Andersson gillar variation, och tycker därför det är kul med kontrasten mellan kontorsjobbet på Skatteverket och uppdraget som deltidsbrandman.
Ann-Charlotte Andersson är en av 15 kvinnor i kommunens räddningstjänst och jobbar annars på Skatteverket i Västervik. Men när larmet ljuder är det bara att lämna kontoret och kasta sig ut på okänt uppdrag. Något hon upplever som både tjusningen och utmaningen.
– Det är ju spännande. Man får ett larm, och vet inte riktigt vad det handlar om mer än att det kanske är en trafikolycka. Det är lite annat än det jag gör annars, att sitta vid en dator på kontoret. Man får ge sig ut och jobba med kroppen. Jag är ju mer en sådan som inte gillar att sitta still, och jag gillar variationen.
Är det något larm du varit ute på som varit särskilt spännande eller dramatiskt?
– Det är lite blandat. Det som känns mest är när det kommer ett hjärtstopp. Det är ganska omtumlande.
Efter att skadade personer tagits hand om av sjukvården får Ann-Charlotte och hennes kollegor nästan aldrig veta någonting om hur det går för dem. Men det är okej, tycker Ann-Charlotte, så länge man vet att man själv gjort sitt bästa.
– Man får bara hoppas att det går bra.