Rattfyllerister ska in i vården

Varje år dör mellan 120 och 150 personer i olyckor där rattfyllerister varit inblandade. Problemet är extra svårt att lösa eftersom många rattfyllerister har alkoholproblem. Det gäller även de som åker fast för mildare former av rattfylleri, vilket i sin tur innebär att många rattfyllerister är återfallsbrottslingar.
- Det gäller ju för oss att få bort dem från vägarna, att inte behöva ta samma personer om och om igen. Kan vi bidra till det så är det i högsta grad ett polisiärt arbete, säger Bengt Svensson, som är ansvarig för rattfyllerifrågor vid Rikspolisstyrelsen.

För några år sedan började polisen i Skellefteå arbeta på ett nytt sätt med rattfyllerister. Modellen bygger på att de som ertappas för rattfylleri är som mest mottaglig för vård och behandling direkt efter att de stoppats av polisen.
- Går det något dygn så börjar många bygga upp sin försvarsmur igen, de går tillbaka till sitt beteende där de inte kan erkänna sitt problem, säger Bengt Svensson.
Normalt är rutinerna så att föraren måste dömas för grovt rattfylleri för att få kontakt med beroendevården. Och kontakten med beroendevården är ett krav för att den dömde ska få tillbaka sitt körkort.
- Skellefteåmodellen bygger i stället på en frivillighet. Den som tas för rattfylla erbjuds ett samtal med en beroendeexpert. Vi har inga som helst tvångsmöjligheter. Men det ger också modellen dess styrka, för i det frivilliga valet ligger också chansen att nå resultat.

Skellefteåmodellen innebär att när en rattfyllerist tas erbjuds han eller hon direkt ett samtal med en beroendeexpert inom vården. Samtalet bör ske inom 24 timmar. Hur man praktiskt löst det varierar mellan olika delar av landet. Ibland får rattfylleristen direkt skjuts till en beroendeenhet. Ibland ringer någon från vården upp inom 24 timmar.
- När vi har arbetat med modellen i Stockholm har vi märkt att det bästa är att få personen direkt in i vården. Vi håller just nu på att installera ett bevisinstrument på Sankt Görans sjukhus, dit vi tar rattfyllristerna i Stockholm. Där kan vi sköta bevisprovtagning och erbjuda samtal med vården.

I Skellefteå påbörjades arbetet med modellen 1999. Sedan dess har modellen testats på flera andra platser i Sverige, bland annat Växjö, Kalmar och Stockholm. Hur modellen har genomförts har varierat något, men resultaten har genomgående varit ungefär lika bra som i Skellefteå.
- Det kommer att ta ett tag innan det fungerar riktigt bra. Ibland fungerar det inte att ge erbjudandet. Rattfylleristen är arg och det blir en dålig stämning.
Ibland tycker inte poliserna att det är deras arbete att erbjuda samtal, det är något som socialtjänsten normalt gör, säger Bengt Svensson.
- Men ju mer utbildning alla får, desto bättre går det. Alla poliser förstår att det är bra om vi slipper ta samma person flera gånger för rattfylla.
- Om det då krävs att vi agerar lite mjukare och tar ett lite större ansvar än normalt så är det ändå värt det.

Under året ska Skellefteåmodellen bli en riksnorm. Ingen vet vad modellen ska heta än, men helt klart är att arbetsmetoden ska bli norm.
- Vi börjar redan nu rulla ut det här över landet, men när vi är klara är svårt att säga. Mycket måste lösas lokalt, exakt hur samarbetet mellan polisen, socialtjänsten och vården ska se ut måste få variera.