Rätt mat den enda medicinen mot celiaki
Matintolerans måste tas på stort allvar.
Att vara intolerant mot mat är inte samma sak som att vara allergisk. Om man är intolerant mot vissa livsmedel betyder det att roten till det onda sitter i tarmarna, medan immunförsvaret är inblandat vid allergi.
Celiaki (glutenintolerans) är en kronisk sjukdom, som innebär att tarmludden slätas ut om man äter gluten. Det finns ingen medicin, utan behandlingen är glutenfri kost under resten av livet.
I Sverige har ett av 250 barn diagnostiserad celiaki. En av 500 vuxna har fått samma diagnos, men man räknar med att sjukdomen är lika vanlig bland vuxna som bland barn.
Jan-Åke Hammersjö är barnläkare och arbetar på Västerviks sjukhus. Han förklarar att vuxna som har celiaki förmodligen har haft det sedan de var barn.
- Det är lite lurigt med celiaki, säger Jan-Åke Hammersjö. Symtomen kan vara diffusa, och alla symtom på celiaki kan bero på något annat.
Symtomen kan vara magbesvär som diarré och förstoppning. Man kan också få näringsbrist, humörförändringar, viktminskning, nedsatt fertilitet, bli deprimerad eller väldigt trött. Den klassiska bilden hos barn är magra armar och ben, svullen mage, diarré och dålig tillväxt men det kan också vara enbart järnbrist, trötthet eller kortvuxenhet.
Vad gör man, då, om man bara inte mår riktigt bra, eller märker att ens barn inte mår bra?
- Först ska man komma på tanken att det kan vara gluten, säger Jan-Åke Hammersjö.
När man väl har gjort det tar man ett blodprov som mäter antikroppar mot gluten. Det är viktigt att man inte börjar experimentera med glutenfri kost själv. Då läker nämligen tarmen och proverna visar ingenting.
Blodprovet räcker inte för att ställa diagnos, men det kan visa om man ska misstänka celiaki eller inte. Nästa steg är att göra en tarmbiopsi, som går ut på att man tar ett litet prov från insidan av tarmen.
- Det känns inte, men det kan vara lite obehagligt, säger Jan-Åke Hammersjö. Därför får barnen alltid lugnande medicin.
När man ska ställa diagnos på vuxna gör man oftast en gastroskopi. Då kan man passa på att titta hur det ser ut i magsäcken också, och se om patienten till exempel har magsår.
- Det är enormt viktigt med rätt diagnos, säger Jan-Åke Hammersjö. Det handlar ju om en livslång diet. Och det kan inte vara bra att gå omkring med en sjuk tarm och kronisk näringsbrist!
Det är enklare att ställa diagnos för laktosintolerans än för celiaki.
- Det räcker oftast att låta bli mjölk och mjölkprodukter i 14 dagar och se om det gör någon skillnad, säger Jan-Åke Hammersjö. Sedan kan man provocera genom att äta eller dricka något med laktos i.
Behandlingen för laktosintolerans är laktosfattig eller laktosfri kost, beroende på hur mycket laktos man tål. Det är en viktig skillnad mot celiaki, där man ju måste hålla en strikt diet resten av sitt liv.
Laktosintolerans hänger ofta ihop med obehandlad celiaki, men behöver inte göra det. Laktosintolerans beror på att man producerar för lite eller inget alls av enzymet laktas. Utan laktas kan man inte bryta ned laktos i tunntarmen, utan det fortsätter ut i tjocktarmen och jäser. Det är det som ställer till besvär.
- Symtomen är gaser, illaluktande eller frätande avföring och ibland illamående eller sura uppstötningar, säger Jan-Åke Hammersjö.
Man kan få en tillfällig laktosintolerans efter en maginfluensa eller någon annan infektion. Ofta börjar man tåla laktos när tarmslemhinnan har läkt och börjar producera laktas igen.
- Mellan tre och fem procent av Sveriges befolkning är laktosintolerant, säger Jan-Åke Hammersjö. Att vara laktosintolerant är inte farligt och man får inga skador på tarmen, men symtomen innebär ett lidande.
Laktosintolerans kan alltså gå över om orsaken är obehandlad celiaki eller någon tarminfektion, men intoleransen kan också vara kronisk. Man kan vara laktosintolerant från födseln, men det är mycket ovanligt.
Den vanligaste formen av laktosintolerans kallas primär laktasbrist. Av någon anledning upphör eller minskar produktionen av laktasenzym under livets gång. Varför vet man inte riktigt, men produktionen kommer inte i gång igen. Man får lära sig att leva med sin laktosintolerans.
- Det kan vara lite pyssel i vardagen, men det är inte farligt, säger Jan-Åke Hammersjö.
Fotnot: På fredag berättar dietisterna Åsa Wernerson och Veronica Svensson hur man undviket gluten och laktos i maten, och vad man kan äta i stället. Vi bjuder också på recept på pannkakor, våfflor, bröd och festmat allt utan både gluten och laktos.
Så jobbar vi med nyheter