Ramiz har ett ovanligt sommarjobb
Där på styckningsavdelningen har han sitt sommarjobb under två månader. Att en artonåring redan har uppnått sådana färdigheter i den svåra konsten att stycka kött hör inte till vanligheterna.
? De var nog lite misstänksamma mot mig först, berättar Ramiz när vi ses hemma hos en släkting i Västervik. De ville sätta mig på ett lätt jobb, men jag protesterade. Då hämtade de en bakdel på ett nötdjur så jag fick visa vad jag kunde, och numera jobbar jag tillsammans med styckmästarna.
Ramiz är inte bara yngst på sin arbetsplats han är också den ende romen. Det finns annars ganska många som kommer från andra länder, både de som bor i Sverige och en del som kommer till slakteriet under kortare perioder för att arbeta.
Ramiz har fått lära om en del sedan han kom till Linköping.
? Jag var van att stycka köttet när det ligger på en bänk nu har jag fått lära mig att stycka hängande. Just nu är det mest lamm som jag arbetar med.
Man styckar runt 160 lamm per dag i Linköping och 300 stora nötdjur. Arbetet sker i rum som har en temperatur på plus 10 grader. Så det gäller att hålla ett högt tempo så man inte fryser. Vassa knivar är förstås ett måste. Ramiz berättar att det finns två personer som hela tiden ser till att alla knivar har rätta skärpan. ? De ska vara som ett Gilette rakblad? säger han.
Kunskaperna i att både slakta och handha kött har Ramiz fått i sitt förra hemland Kosovo i före detta Jugoslavien. Där började han vara med sin farfar i hans butik redan från sex års ålder. I den romska släkt som han tillhör var det många som hade slaktandet som yrke.
? Hemma i vår stad Gnjilane bodde vi romer i en särskild stadsdel där vi hade hus och arbete och levde bra liv. Sedan kom kriget och allt blev förändrat.
Orsaken till att Ramiz och hans familj, tillsammans med cirka 150 000 andra romer, fick ge sig iväg från sitt hemland var de hämndaktioner som de blev utsatta för efter Natos bombningar av Kosovo 1999. Ramiz flydde tillsammans med sina föräldrar till en säkrare del av Jugoslavien där de bodde i läger i två år innan de tog sig till Sverige där flera släktingar redan fanns.
? Det är bra här säger Ramiz. Men jag har haft lite problem med skolan. I hemlandet gick jag bara fyra år i skolan. Den lärare vi romer hade brydde sig inte så mycket om ifall vi var i skolan eller inte. Hon var vän till vår familj och gav alla i den släkten godkänt i alla ämnen. Det var så det fungerade där.
Ramiz har gått på det individuella programmet på gymnasiet och har som han själv säger:
?försökt att jobba på? men inte lyckats så bra. Inte förrän han fick praktisera en vecka på slakteriet i Linköping under vårterminen fick han visa vad han verkligen är bra på.
? Jag vill gärna fortsätta där efter sommaren, säger han. Det är jätteroligt och alla är bra kompisar med mig.
Så jobbar vi med nyheter