Lena Landberg kväver lågorna med ett lock. Bakom henne går Karolina Nilsson.
Åsa Thaberman, kursledare från Werkstan i Västervik, visste på förhand att hennes workshop i det fria skulle kräva polistillstånd, något som hon alltså både hade sökt och fått.
Åtta personer deltog i sammankomsten, som hon hade fått tillstånd för.
Men röken som några förbipasserande reagerade på, kom inte från något konstigt, utan uppstod i samband med rakubränning. Det är en keramisk tillverkningsmetod med ursprung i Japan.
– Det här går inte att göra inne. Du ska få se när det börjar ryka, sa Åsa Thaberman, samtidigt som hon höll ett öga på temperaturen i ugnen.
Vid 1 000 grader är det nämligen dags att ta ut föremålen och lägga dem i något brännbart material, som exempelvis sågspån. Eller strimlor av Västerviks-Tidningen. Vid kontakt med de heta keramikgrejerna uppstår lågor och rök. Avslutningsvis kan man kyla av med vatten.
Tanken är att ytan på föremålen ska krackelera vid behandlingen men det varierar hur lätt det är att få till det.
Annica Pettersson håller brännbart material mot den varma skålen.
En av deltagarna på kursen var Annica Pettersson från Västervik. Hon höll på en del med keramik som barn, plus nu på Werkstan. Till den här dagen har hon gjort en skål. Det är första gången som hon testar rakubränning.
Vad det roligt?
– Ja, det var jättehäftigt, men lite rökigt, säger hon.
Åsa Thaberman berättar att de kommer att göra det här vid fyra tillfällen under hösten, så att fler får möjlighet att prova på metoden.
Åsa Thaberman har släppt ner ett föremål i sågspånet, under överinseende av Lena Landberg och Anders Ahlin.
Som brännbart material användes bland annat strimlor av Västerviks-Tidningen.