Lisbeth Sandström och hunden Beamer spenderade nyår hos en vän fem kilometer från stan. Men fyrverkerierna hördes ändå.
Enligt Svenska kennelklubben finns 240 000 skotträdda hundar i Sverige – och en av dem är Beamer. Beamer är Lisbeths sjuåriga strävhåriga vorstehen som i vanliga fall är glad, busig och välkomnande.
– Det började skjutas redan på onsdagen före nyår, vid 18-tiden, berättar matte Lisbeth Sandström, som bor i Amerikaområdet i Västervik.
När det smäller vill Beamer inte gå ut och uträtta sina behov. En dag ringde Lisbeth till polisen, men eftersom Lisbeth inte kunde ange någon person som skjutit fyrverkerierna, så kunde polisen inget göra.
– Och det förstår jag ju. Men jag var så frustrerad.
Med Lisbeths förra hund fungerade det att avleda hunden med hög musik. På påsk och valborg, då det också kan smällas raketer, kan hon ta sig ut till stugan i skogen. Där finns dock varken el eller vatten, och att åka dit mitt i vintern är inte möjligt. Så nyår firades i år hos en vän, fem kilometer från stan. Där smälldes inga raketer.
Men hundar har bättre hörsel än människor och stadens fyrverkerifest hördes ändå.
Lisbeth berättar att hennes väninna gav sin hund ångestdämpande medicin, och det hjälpte.
– Det finns i min tanke också, men jag tycker inte att det ska behövas. Egentligen är det ju kommunens ansvar, säger Lisbeth, något uppgivet.
Hunden Beamer fick en smällare kastad framför nosen en nyårsaftonsmorgon för några år sedan, och sedan dess har han varit rädd för fyrverkerier. I vanliga fall är han en glad, busig, och högst charmig herre.
Nyårsafton är en av tre kvällar då det är tillåtet att skjuta fyrverkerier i Västervik. Då får vuxna använda raketer utan tillstånd, men bara mellan 20.00 och 01.00. Fyrverkerier får inte skjutas närmare ett bostadshus än 25 meter.
Lisbeth Sandström är dock noga med att poängtera att hon själv gillar fyrverkerier. Det är fint, och festligt. Men eftersom reglerna inte följs blir vardagen dagarna före nyår svår för hundägare. Hon tror att det behövs andra åtgärder.
Hon tycker att kommunen borde förbjuda försäljning av raketer från utomkommunala företag, och på så vis begränsa tillgången. Kanske skulle det hjälpa om försäljning förbjöds fram till själva nyårsafton, för att förhindra smällar i förtid? Mest önskar hon dock att kommunen skulle bjuda på ett eget fyrverkeri, som förr i tiden, och att färre privatpersoner då skulle känna behov att själva skjuta raketer.
– Eller så får man se till att det finns resurser att se till att reglerna följs, säger hon.