Naturvårdsverkets rapport "Vindkraftens påverkan på människors intressen" är en uppföljning på en liknande rapport med samma namn, som kom 2012. Den främsta målgruppen är vindkraftshandläggare vid kommuner och länsstyrelser.
Karin Hammarlund, som varit projektledare, berättar att den ska hjälpa till att besvara de frågor som kan dyka upp, i ett så tidigt skede som möjligt.
– Vindkraftens sociala frågor har lyfts tidigare men ofta är det mer tekniska aspekter och påverkan på djur och natur som står i fokus. Vindkraft är det första energislag som prövas enligt miljöbalken och det kräver mer djupgående konsekvensanalyser, säger hon.
I takt med att vindkraftsutbyggnaden ökat – särskilt i miljöer där man inte är van vid den typen av storskalig infrastruktur – har allt fler frågor väckts. Att det numera är bolag utan lokal anknytning som bygger har också påverkat folks acceptans, menar Karin Hammarlund. Tidigare, framför allt i Danmark, var många mindre vindkraftverk lokalt och kollektivt ägda.
– Hur låter det? Påverkar det oss? Kan man bli sjuk? En liknande debatt har pågått kring mobilmaster och högspänningsledningar. Frågan om visuell påverkan börjar också stå i fokus för större solcellsanläggningar.
Hur har man valt ut källorna till rapporten – finns det studier man kan ha missat?
– Där får jag hänvisa till varje enskild författare, men vi har haft en referensgrupp som tittat på relevansen, och en vetenskaplig granskning där vi diskuterat källorna. Det är klart att det kommer alltid nya källor, men det är bland de mest kunniga i landet som ligger bakom den här rapporten. Det finns stor anledning att lita på dem.
Karin Hammarlund tillägger att det alltid finns ett tolkningsutrymme när det handlar om så kallade "sociotekniska" frågor. Ibland finns inte ett ja eller nej. Det forskningen kan konstatera är en sak, den subjektiva upplevelsen kan vara en annan.
– Men det rör ju även buller för vägtrafik och är inte specifikt för vindkraft. Vi har riktvärden och maxvärden, och de är satta för vad man tror att en majoritet kan klara.
Saknas det tillräcklig forskning på något område, som gör att man borde vänta med att bygga vindkraftverk på grund av risk för ohälsa?
– Min personliga åsikt är att forskningen är gedigen jämfört med hur det ser ut för andra energislag, och vindkraften prövas enligt miljöbalken. Så: nej, jag tycker inte att vi kan lägga större krav på vindkraften. Dessutom har vi väldigt stora problem med elförsörjningen i Sverige. Vi måste dock blir bättre på att planera och samordna de rumsligt krävande förnybara energislagen som vindkraften i landskapet.
Karin Hammarlund säger också att det alltid går att ångra sig när det gäller vindkraft, något som inte gäller kärnkraft och vattenkraft. En älv som exploaterats är svår att återställa, och samma sak gäller för avveckling av ett kärnkraftverk och slutförvar av avfall. Men;
– Vindkraftverk kan vi alltid plocka ner.
Rapporten som Karin Hammarlund projektlett har tagits fram genom forskningsprogrammet Vindval. Vindval är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket, med uppgiften att ta fram och förmedla vetenskapligt baserade fakta om vindkraftens effekter på människa, natur och miljö.