Förekomsten av DDT är högre en bit ner i marken än på ytan, vilket gör att rapportförfattarna rekommenderar att man åtgärdar eventuella nernötta ytor på planerna, exempelvis i målområdena.
• Målvakter bör alltid använda handskar – för att inte riskera att få jord på händer.
• Alla aktiva bör tvätta sina händer innan man äter något.
• Nernötta gräspartier, som vid målområdet, bör åtgärdas.
• Barn som leker på platsen bör inte stoppa jordiga fingrar i munnen.
Men råden får anses vara försiktighetsåtgärder, de uppmätta värdena är långt under vad som anses vara farligt, enligt Naturvårdsverkets gränsvärden.
"Risken för negativa hälsoeffekter av fortsatt användning enligt IFK Västerviks verksamhetsbeskrivning bedöms vara låg då det hälsoriskbaserade riktvärdet /.../ är betydligt högre än de halter som uppmätts vid Örbäckens IP", skriver miljökemist och biträdande professor Helen Karlsson, samt läkare Fathima Forslund på US i Linköping, och fortsätter:
"För barn som leker på platsen 365 dagar per år är risken för exponering som överstiger hälsoriskbaserat riktvärde /..../ minimal."
Gällande bilbingo anses risken mycket låg.
När man beräknat riskerna har man medvetet räknat högt sett till antal timmar på platsen.
"För barn som bor i närheten och leker på platsen har ett värsta tänkbara scenario beräknats där vi räknat med att barnen leker vid Örbäcken varje dag under ett år (365 dagar), och att ett besök oavsett antal timmar, räknas som en hel dag."
Även vid ett sådant scenario understiger DDT-exponeringen vad som anses vara hälsofarligt.
Forslund och Karlsson noterar dock att kommunen bör överväga sanering, om området ska användas på annat sätt än idag.
Upptäckten av det giftiga ämnet gjordes i samband med förprojekteringen av en ny föreningslokal för IFK, ett bygge som nu har fått skjutas på framtiden.
Redan när fyndet gjordes, uppstod misstanken att det kunde finnas DDT på fler platser i området, då det tidigare låg en plantskola vid Hornsvägen. Överallt på fälten runtomkring fanns skogsplantor, som behandlades med insektsmedlet DDT.
DDT förbjöds i Sverige 1970, men skogsbruket fick dispens några år till. Först 1975 blev det förbjudet att använda DDT på svenska skogsplantor.
Den vanligaste exponeringskällan för DDT är via maten, men även genom inandning, skriver man i rapporten. Det krävs en relativt hög dos av DDT för att akuta symptom ska uppstå, och därför trodde man länge att ämnet var mer eller mindre ofarligt för människor.