Vackra stenar har människor förmodligen samlat på i alla tider.
Och säg den som inte har några gamla mynt liggande i en låda. Men för den skull kanske man inte är benägen att kalla sig själv för samlare och förmodligen är det därför som bara 18 procent av alla i SOM-institutets undersökning 2006 kallade sig så. I USA finns en uppgift om att var tredje amerikan samlar på något.
Den som samlar något känner en tillgivenhet för det han/hon samlar på. Det skiljer sig alltså från att lagra saker. Det rör sig om vilka pengar som helst i madrassen kontra mynt från Oscar II:s tid arrangerade i en pärm.
I den nationella undersökning som SOM-institutet genomförde 2006 var det alltså 18 procent (kvinnor 17,6) som bekände sig till kategorin samlare. När man slog samman män och kvinnor blev det dött lopp mellan frimärken, mynt och porslin (18,2 procent), sedan följde glas, vykort, mjukisdjur och annat.
Mest populärt bland män var frimärken (26 procent) tätt följt av mynt (24), porslin (11), glas (9), vykort (5,5), mjukisdjur/leksaker (4,8) och annat (53,8 procent).
För kvinnornas del var det porslin (24 procent), glas (18), vykort (15), mynt (13), frimärken (11), mjukisdjur/leksaker (7,6) och annat (50 procent).
Annat kunde vara bilar, drakar, dödskallar, espressokoppar, Fantomentidningar, plastpåsar, ölburkar, drömmar, minnen och antal bergstoppar eller öar som deltagarna i undersökningen besökt.
Källa: Boken Det nya Sverige, kapitlet Samlare i konsumtionskultur från 2007 sammanställd av Sören Holmberg och Lennart Weibull.