Populäraste kalasmaten på kyckling

För mig känns det inte så där förfärligt länge sedan man inte ens kunde tänka tanken att köpa färdigfilead kyckling i vanliga butiker. Kyckling var något man stekte hel i ugnen och åt på söndagar. Nio av tio gånger köptes den fryst och kunde lika gärna användas som mordvapen.
Nu svämmar kycklingavdelningen i kyldiskarna över - oftast till det bättre. Vissa nyheter är förstås trevligare än andra.

Jag vill slå ett slag för lårfilén. Billigare, behändigare, saftigare och mer smakrik än vanliga bröstfiléer. Prima i alla sammanhang där det funkar med lite mindre bitar.
En annan kanonbra uppstickare än majskycklingen som nu börjar hitta ut från saluhallarna och in i de mer vardagsvänliga matbutikerna. Det är svenska fina fåglar som oftast fått växa sig lite större än vanligt, vilket ger ett saftigare och mörare kött. De utfodras med majs och köttet blir därför lite gult.

Tyvärr håller vi på att bli aningen filéfixerade. Det skadar inte att återerövra tricket med helstekning. Ben och skinn ger ofantligt mycket mer smak än en torrstekt filé. Är man filéfantast gör man klokt i att satsa på syrliga marinader.
Antagligen hänger ökningen av vårt kycklingkalasande samman med att vi blivit allt mer måna om vår hälsa. Kycklingkött är magert och en rasande bra proteinkälla för den som ojar sig över vågen. På köpet får man i sig livsviktiga B-vitaminer, zink, selen, magnesium och järn.

Det är väl knappast någon nyhet att det gäller att vara extremt noga med hygienen när man hanterar rått kycklingkött. Inga andra livsmedel får komma i kontakt med det råa köttet. Diska knivar och skärbrädor genast.
Bakterierna dör vid 70 grader så det gäller att se till att köttet är genomstekt. Skär man ett snitt vid den tjockaste biten ska saften som sipprar upp vara helt färglös. Campylobakter och salmonella är inga trevliga typer. Tro mig, jag har träffat båda. Samtidigt.
Svensk kyckling är dock förhållandevis rigoröst kontrollerad. Personligen förespråkar jag alltid att man ska köpa svenskt och färskt. Helst så närproducerat som möjligt. Fast en gång släpade jag två galanta Bjärekycklingar från en butik i Stockholm tillbaka till nordvästra Skåne. Men det var det värt. Ibland måste man jobba för att hitta tillbaka till rötterna.