Politiserad imamutbildning

Resultaten från den utredning som Lars Leijonborg beställde har presenterats och lugnande nog kommer utredaren, statsvetare Erik Amnå, fram till att det inte finns några starka skäl för den föreslagna imamutbildningen.Det är lockande att jämföra imamutbildningen med de prästutbildningar som finns i vårt land. Till att börja med får man komma ihåg att prästutbildningarna bär på ett kulturarv som tillhör Sverige sedan länge och genom detta också fyller en annan sorts funktion.Oaktat det, när det gäller de svenska prästutbildningarna så är det uppdelat så att grundutbildningen, bland annat i kristen teologi och historia, finansieras med statliga medel medan den påföljande utbildningen som krävs för prästexamen är fristående. På liknande sätt skulle man kunna göra med en imamutbildning. Det är rimligt att staten tillhandahåller grundutbildning i Islams historia och teologi, vilket redan finns på många universitet och högskolor i landet. Men att i ett samhälle som skiljer mellan stat och religion argumentera för införandet av en statlig imamutbildning är problematiskt, för att inte säga naivt.Det finns en föreställning om att en dialog mellan svenska staten och verksamma imamer skulle kunna leda till en ökad påverkan. Men vilken slags påverkan vill svenska politiker ha på muslimer - och varför? Det är något högmodigt att tro att sekulära svenskar i myndighetsställning skall kunna vara med och utforma en imamutbildning. Att förminska värdet av en persons eller en grupp människors livsåskådning kommer inte göra det lättare att komma överens med samma person eller grupp. Ett skäl som Leijonborg, liksom andra förespråkare för statlig imamutbildning, lyft fram är att det är ett sätt för det svenska samhället att aktivt ta ansvar för den radikala islamismens utbredning. Men lika lite som präster längre ska ses som någon förlängning av lagens arm så ska naturligtvis inte heller imamer arbeta mot terrorism eller ha som uppgift att splittra fundamentalistiska grupperingar på statens uppdrag. I egenskap av att vara själavårdare och andliga ledare ingår naturligtvis vissa moraliska förpliktelser, men de ska på intet vis dikteras av politiker eller myndigheter. Imamen är en betydande maktfaktor inom den muslimska delen av befolkningen, men det inflytande han har över människors liv är av ett annat slag än det som politiker utövar. En fredlig samexistens mellan det svenska, före detta kristna och numera sekulära, samhället, och den muslimska befolkningen i landet går att uppnå på andra sätt. Nu ska också remissinstanser säga sitt i frågan, först framåt nästa år står det klart hur det blir. Man kan bara hoppas att de inte förbiser de många hinder som utredningen pekar på.

Politiserad imamutbildning

Debatten om det omtvistade förslaget om statlig imamutbildning går mot sitt slut - om så bara för en stund.