Politikerna överröstar forskarna

Men frågan är varför är det snarare personligt tyckande än forskningsresultat som sätter agendan för klimatpolitiken?Den osäkerhet som vetenskapen uppvisar tycks nämligen inte finnas med när det kommer till att fatta beslut och stifta mål som rör klimatet. "Ju närmare riksdagen en fråga kommer, ju mer försvinner den vetenskapliga osäkerheten i samband med klimatfrågan" säger Åsa Knaggård, statsvetaren som granskat den svenska klimatpolitiken från 1975 till 2007 i sin färska doktorsavhandling. Om det är medvetet eller omedvetet som politikerna tappar kontakt med hur forskningen ser ut, ju högre en fråga lyfts, är svårt att säga.Knaggårds avhandling pekar på att det som tycks vara avgörande för hur klimatfrågan diskuteras är främst hur det passar in i ett partis politik. Det är dessutom betydande hur vissa inflytelserika personer, högt uppsatta tjänstemän eller politiker, själva ser på klimatfrågan. Men är det inte alltid så här, mer eller mindre - att man i det politiska samtalet skarvar i kanterna och låtsas ha bättre koll på läget än man egentligen har? Politik och vetenskaplig forskning är två skilda domäner - men det bör inte betyda att forskningens resultat inte kan eller bör ligga till grund för beslutsfattande. Just klimatfrågan verkar särskilt utsatt för en slags nyckfullhet, vilket har att göra med svårigheterna att få en tydlig helhetsbild. Det är också under det senaste århundradet som vi med mera precisa instrument kunnat utvärdera hur jorden egentligen mår.Det är en riktig röra att reda ut vilka effekter förändrade livsmönster har på klimatet - och vårt handlande tycks vara därefter. Samtidigt som folk står och källsorterar sig trötta under helgerna så tar de bilen till mataffären 500 meter hemifrån. Vi väljer semesterorter på andra sidan jordklotet - och klimatkompenserar med att ge bort utsläppsrätter i julklapp. Det är en högst besynnerlig kamp vi för mot klimathotet. Och tänk då om hotet inte ens ser ut som vi tror att det gör? Liksom klimatet är nyckfullt - är också det politiska spelet om klimatet det. Men hur trygga skulle vi egentligen känna oss med beslutsfattare som ständigt var öppna med sin egen osäkerhet? Förmodligen ligger en del av problemet i just detta, den som tvivlar eller visar osäkerhet uppfattas inte som trovärdig - särskilt inte i politiska sammanhang.Om det på senare tid så frekvent använda adjektivet ödmjuk som cirkulerar i politiska sammanhang: "Jag känner mig ödmjuk inför uppgiften" kunde substitueras av "jag känner mig osäker" - åtminstone i frågor som kräver högre vetenskaplig halt, så skulle kanske forskningen få större utrymme i klimatfrågan.

Politikerna överröstar forskarna

Klimatfrågan tycks större än någonsin i det politiska rummet.