Bostadsområdet Midgård klassas som ett område med utmaningar, bland annat eftersom minst 15 procent av barnen lever i familjer med låg inkomst.
– Vi kom in tillräckligt fort för att kunna häva en negativ trend, säger Haglind.
Området som innefattar bostadsområdena Markör och Midgård klassas som ett område med utmaningar enligt Delegationen mot segregation: var fjärde person har låg inkomststandard, området har en högre andel unga som är sysslolösa än genomsnittet, och 15 procent av barnen växer upp i låginkomstfamiljer.
– Livsvillkoren är ganska lika mellan åren vi identifierade problemen och nu, men de kriminella problemen i området har minskat vilket i sin tur gör området bättre, säger Haglind.
Hur gör man för att göra ett område bättre?
– Det handlar om att stärka de positiva krafterna, så att boende kan stå upp för mänskliga rättigheter, anmäla brott, och så vidare.
Samtidigt som Polisen jobbar med att synas mer och lagföra kriminella behöver de också samarbeta med lokala aktörer. Exempelvis Bostadsbolaget.
– Vi försöker öka de boendes engagemang i sitt närområde. I Karstorp har man gjort det med till exempel gemensamma kolonilotter och särskilda områdesdagar där vi från polisen har deltagit tillsammans med andra, förklarar han.
Varför är bostadsområdet så viktigt då?
Delmos slår fast att de som bor i områden med socioekonomiska utmaningar löper en större risk att utsättas för brott, och upplever en större otrygghet.
Forskningen säger dock inte att bostadsområdet avgör vem som blir kriminell och inte, men om allvarligare kriminalitet får fäste i områden som redan har utmaningar är utvecklingen svårare att stävja.
De kolonilotter som bland andra Caroline Kibinian och Saliba Yashouh utnyttjar på Markörgatan, är en del i de positiva åtgärder som polisen lyfter fram.
Haglind säger dock att Västervik i mångt och mycket är förskonat från den utsatthet som syns i storstäderna.
– I kommuner som har problem med utsatta områden syns det tydligt även i de årliga trygghetsundersökningarna. I Västervik är inte problemen med olika livsvillkor så stora att de ger utslag i statistiken eller trygghetsmätningarna, säger han.
Inte heller märker han skillnad mellan olika områden när det gäller attityden gentemot rättsväsendet.
Haglind tror att en bidragande orsak till det är att Västervik har förhållandevis små områden: dels för att barn med olika livsvillkor får mötas i en skola som inte är homogen, dels för att kriminalitet har svårare att få fäste.
– I områden där en stor del av människorna lever med svårare livsvillkor finns inte riktigt de positiva krafterna i övrigt, och då kan kriminaliteten frodas på ett annat sätt.
Om det fanns oändligt med resurser, vad skulle drömscenariot vara då? Hur skulle ni jobba? Vad vill du se mer av?
– Att öka polisens resurser är så klart vettigt, för att jobba mot kriminaliteten. Narkotikan, exempelvis, skapar problem för många i samhället. Men polisiära resurser är ändå reaktiva – det är lika viktigt att resurserna satsas tidigt, säger Haglind.
Markörområdet har en högre andel unga som är sysslolösa än genomsnittet.
Och det lönar sig att stärka arbetet med positiva vuxenkrafter, menar han.
– Det gör man redan, med fritidsgårdsverksamheter exempelvis, som är jättepositiva krafter i små orter.
Men investeringen behöver ske ännu tidigare: på låg- och mellanstadiet, på förskolan, och hos nyblivna familjer.
– Jag skulle vilja se att mer kraft läggs på att stötta familjer tidigt, när barnen är små. Forskning visar också att resurser som läggs på förebyggande arbete tidigt är väl investerade pengar – annars blir kostnaden hög. Både samhällsekonomiskt och i mänskligt lidande.