"Pojken som ville jobba med ord"

Inledningsvis hälsade föreningens vice ordförande Gun Östfeldt välkommen, varpå hon överlämnade ordet till Peter Garpenby, lärare och forskare vid universitetet i Linköping.Han berättade på ett mycket intressant sätt om sin far, Sune Garpenby som under många år bland annat var knuten till Västerviks-Tidningen.Han berättade att hans farfars far CF Larsson, som kom från Snörum i Loftahammar reste till Amerika där han lärde till smed. Han återvände på 1870-talet, då till Gamleby där han köpte en markbit vid Hagnäset, ett ställe som finns i familjens ägo än i dag.När CF Larsson kom hem från Amerika startade han upp firman CF Larssons Borr & Smide i en smedja vid Hagnäset.- När det gäller pappa var han hela tiden intresserad av att skriva, och vad gör en ung man som vill arbeta med ord? sa Peter Garpenby.Sune Garpenby började på 20-talet som 16 åring på folkhögskolan i Gamleby där lärarna snart upptäckte att han var en mycket begåvad ung man, så redan under sin tid på folkhögskolan började han skriva för Västerviks Posten.Ett antal år senare eller 1926 började han jobba på Västerviks-Tidningen där Birger Brink då var chef. Birger Brink som var mera känd under signaturen Beson var och förblev Sune Garpenbys mentor och läromästare.Beson flyttade till Stockholm där han började arbeta på de stora tidningsdrakarna, men omkom i den stora olyckan med luftskeppet Hindenburg.I början på 1930-talet började Sune Garpenby på Västerviks-Tidningens kontor i Vimmerby, en plats där han blev kvar till mitten på 1940 talet, eller 1946 då han blev kallad till VT:s huvudredaktion i Västervik där han sedan jobbade som allmän journalist.I början på 1950 talet började han även skriva en hel del äventyrsberättelser. Bland annat "Revolutionen i Gamleby", vilken publicerades i tidningen Levande Livet, en berättelse som gjorde Sune Garpenby riktigt etablerad.Han skrev också Vilda Western noveller i samma tidskrift, en i månaden eller 12 stycken om året. Bland annat berättade han om "Skjutande Slim" som i sig blev ett begrepp bland tidningens läsare.Anledning till att han började skriva noveller var bland annat sonen Peters tillkomst 1952. Det blev lite extra tillskott i kassan med dessa noveller. Under en period skrev han också i Grönköpings Veckoblad.På 60 talet skrev han två böcker, där båda böckerna handlade om Bröderna Cartwright, böcker som sedan gavs ut av Bonniers.1966 deltog Sune Garpenby i DN:s stora tävling om bästa detektivroman, en tävling där han tog hem tredje pris bland över 1000 stycken, och då med romanen "Nattlig resekamrat".Nu var det egentligen bygdehistoria och kulturhistoria som Sune Garpenby ville skriva om. Det resulterade bland annat i att han ägnade mängder med timmar i landsarkivet i Vadstena där han forskade och fick fram mycket om Gamleby och Tjustbygden.1971 flyttade han tillbaka med sin familj till Gamleby och Hagnäset där han sedan bodde ända fram till sin bortgång 1992. Ända fram till dess var han knuten till VT på olika sätt och där väldigt många säkert än idag kommer ihåg hans signatur, " Ellson".Sune Garpenby hette i unga år egentligen Larsson, men då han jobbade på redaktionen i Västervik fanns det tre som hette Larsson, något som vid många tillfällen blev trassligt då exempelvis telefonen ringde, och det var då han bytte namn till Garpenby.- Det finns egentligen mycket mera att berätta om min far Sune Garpenby, men det här var en liten del av berättelsen "Om pojken från Gamleby som ville jobba med ord", sa Peter Garpenby avslutningsvis.Blommor och massor av applåder, samt en kort frågestund följde innan det blev samkväm, samt underhållning av Helge Pettersson på dragspel, plus en stunds allsång innan Hembygdens dag i Gamleby var slut för den här gången.

"Pojken som ville jobba med ord"

På söndagen firade Gamleby sockens hembygdsförening Hembygdens dag vid Myrkullen. Trots det miserabla vädret hade en hel del folk kommit för att bland annat lyssna till Peter Garpenby då han berättade om sin far Sune Garpenby som föddes 1902 och som gick ur tiden 1992.