Siffror från Centrala studiestödsnämnden, som nyhetsbyrån Siren sammanställt, visar att drygt 394 000 personer beviljades studiemedel för att plugga vidare i Sverige förra året. Jämfört med 2019 är det en ökning med hela 39 000 personer utspridda i nästan samtliga av landets kommuner.
– Redan till sommarkurserna såg vi en ökning och sen framför allt till hösten, säger Anna Rahm, controller på CSN:s utbetalningsavdelning, till Siren.
I Västerviks kommun beviljades totalt 847 personer studiestöd av CSN förra året, vilket var en ökning med nästan 100 personer jämfört med 2019.
Hur siffrorna kommer att se ut vid höstens terminstart vet vi inte i nuläget, men en av troligtvis många som går i studietankar är 21-åriga Karolina Axelsson från Gamleby. Målet är att komma in på programmet Internationellt arbete med inriktning globala studier, vid högskolan i Jönköping.
– Delvis så har det väl med pandemin att göra. Men jag tog studenten för tre år sedan och känner väl att det är dags att dra igång och börja plugga. Men det finns heller inte jättemycket annat att göra. Jag tycker om att resa vilket man inte har kunnat göra och troligtvis inte kommer kunna göra under resten av året, säger hon om varför studier lockar till hösten.
Många av Karolina Axelssons jämnåriga kamrater valde att börja plugga förra året, precis som så många andra i landet.
– I min kompiskrets så är det många som börjat. Det känns som att det är många fler än tidigare, säger hon.
Nu vet vi ju inte alls hur det kommer att se ut i höst, men är du orolig för att börja plugga under en pandemi?
– Lite faktiskt. Jag skulle helst inte vilja plugga på distans. Men om det är nödvändigt så får man väl bara acceptera det.
Vad är det som gör att du känner oro för att plugga på distans?
– Dels för att man inte kommer att kunna träffa klasskamraterna. Det känns också mycket svårare att sitta hemma framför en dator och lära sig än i ett klassrum.
En som har vant sig, minst sagt, vid att plugga på distans är 22-åriga Wilma Skaro från Västervik som är inne på sin andra termin på läkarlinjen vid Örebro universitet.
– Nästan allt är på distans för oss. Vi har lite tentor och laborationer på plats i skolan, typ hjärt- och lungräddning och EKG. I början hade vi lite mer i skolan, men vi får fortfarande vara på plats så vi kollar en del föreläsningar där. Det fungerar ganska bra. Det är faktiskt skönt att ha föreläsningarna inspelade, säger hon.
Att det blev studier just förra hösten hade inget med pandemin att göra, berättar Wilma. Hon hade börjat studera i vilket fall som helst. Men vilken är egentligen den största skillnaden jämfört med ett normalt år?
– Dels är det väl festandet men också att man inte får vara på plats under föreläsningar. Våra föreläsare pratar alltid om att det är mycket tråkigare att prata framför en skärm istället för att kunna integrera med studenterna. Så det är väl en stor skillnad, men samtidigt är ju det här det enda vi vet.
Har det varit jobbigt?
– Jag tycker faktiskt att det har gått ganska bra. Skolan har löst det på ett bra sätt och fått ihop det. Men att vi fortfarande får vara i skolan gör väldigt mycket.