Plötsligt brakar det till i skogskanten...
Solljuset silar ned mellan löven och vi bombarderas ständigt av nedblåsande ekollon. Vi sitter tysta som möss och hör drevet komma allt närmare. Plötsligt brakar det till i skogskanten framför oss - och där står han vädrande en bit ut på gärdet!
Foto:
- Visst pumpar det lite adrenalin samtidigt som pulsen stiger, men man är samtidigt oerhört skärpt. Det känns också alltid bra när skotten sitter där de ska och djuret dör direkt.Kent Harrysson berättar att han under morgonpasset sett också en fyrataggare, som han lät passera.- Jägarna har kommit överens om att spara alla yngre tjurar för tillväxtens skull, berättar Arne Edberg som varit jaktledare och ordförande i Stora Askö viltvårdsområde ända sedan 1965.Det är förmodligen samma fyrataggare VT:s team ser tillsammans med Martin Johansson under dagens andra pass, mellan 11 och 12. Martin tror att ungtjuren är ute och letar efter den kviga Kent fällde.Spänningen går nästan att ta på när man sitter gömd och orörlig på pass medan det mycket breda drevet driver allt vilt med vinden - mot eller förbi alla oss utplacerade, dolda skyttar.Varje ljud hörs tydligt. Har vi tur kan även vildsvin, rådjur och annat komma rusande förbi. Den blyertsgråa ungtjur vi till sist får uppleva i all sin prakt har vi faktiskt hört fotstegen från i säkert fem, tio minuter innan den till sist hoppar ut på gärdet.När älgtjuren precis galopperat bort bland granarna, mot minst ännu ett år som skogens konung, kommer ett graciöst rådjur studsande i expressfart över samma gärde.Men då håller redan jaktlagets medlemmar på att återsamla sig för en stunds viktig gemenskap vid matpausen på en liten väg i skogen inför eftermiddagens pass lite längre bort mot Flatvarp.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!