VT besökte under onsdagen servicehuset Erneborg och resursenheten Hagnäsgården i Gamleby. Personal där vittnar om besparingsåtgärdernas effekter på arbetet i den kommunala omsorgen.
Undersköterskan Gunilla Andersson som arbetar på den avdelning på Erneborg där Ekhamras brukare befinner sig berättade i gårdagens VT att verksamheten lider av att lokalerna är mindre och att brukarna har blivit fler.
I dag kan VT berätta att arbetssituationen har varit så påfrestande att hon har varit tvungen att sjukskriva sig. Och under juni månad var hon tjänstledig av samma anledning. Hon känner att det är för mycket på jobbet och att arbetsbelastningen är för stor. Hon menar att hon talar för många av sina kollegor. Dessutom, om hon skulle vara sjuk en dag eller två kommer ingen in och tar hennes plats. Personalen blir istället en kort.
- Först var jag sjukskriven i tre dagar och sedan tog jag tjänstledigt under juni månad för att jag inte orkade och det har med arbetssituationen att göra. Det står jag för, det är min åsikt, säger hon och tillägger:
- Jag tycker inte att jag kan göra för de boende vad jag vill kunna göra. Jag säger till dem att du får vänta och att jag kommer sen. Men jag kommer inte sen. När är sen?, säger hon.
Orsaken till att Andersson inte hinner med beror, menar hon, på besparingarna. Och hon jämför sin situation med industriarbetarens roll.
- På golvet ska det sparas, men högre upp sparas det inte. Man har ju inte så bra lön om man jämför med andra i industrin. De har sin maskin att gå till. Jag arbetar med människor, men det är bortprioriterat. Inom industrin tjänar de mycket bättre.
VT vänder sig till Anderssons enhetschef Eva-Britt Hoff:
Hur ser du på det Gunilla Andersson beskriver, att hon inte orkar med och måste sjukskriva sig och ta tjänstledigt?
- Jag tycker att det är bra att hon hade möjlighet att ta tjänstledigt när hon kände så. Jag beviljade tjänstledigheten.
Har du ingen ytterligare kommentar?
- Nej, det är självvalt, svarar Hoff.
Gunilla Andersson vänder sig inte emot enhetschefens perspektiv. Hon fokuserar istället på att arbetsplatsen sparade in pengar på hennes tjänstledighet.
- Jag tänker att det kanske var rätt så bra. Då slapp de ju min lön. Man tjänade några tusen.
Menar du det?
- Ja.
Men då är det du som tar ansvaret, inte arbetsgivaren?
- Ja, men då tjänade de några tusen.
Och du förlorade några tusen?
- Ja, men det var mitt beslut.
På Hagnäsgården är situationen liknande. Där träffar VT undersköterskan Linda Ericsson som arbetar för hemsjukvården. Hon vittnar om en slitsam arbetssituation med få undersköterskor och sjuksköterskor och många patienter. Hon berättar att det varje dag arbetar fem sjuksköterskor och tre undersköterskor. Det totala patientantalet är cirka 250 personer, men alla får inte besök varje dag. Det blir många mil att åka eftersom hemsjukvården som utgår från Hagnäsgården tar hand om hela norra kommundelen.
- Det är förskräckligt med nedskärningarna. Patienterna får lida för det och vi hinner inte med. Vi har en prioriteringslista där allt socialt som till exempel att ta promenader med patienterna är nedprioriterat. Städning ligger ännu lägre, säger hon.
Ericsson bekräftar vad Gunilla Andersson berättat, att om en undersköterska blir sjuk så sätts ingen ny in. Vikariestopp. Och grundbemanningen har dragits ned.
- Jag jobbar över nästan varje dag. I tisdags skulle jag arbeta till kl 16 men kom härifrån tio i fem. Och flera olika sjuksköterskor har varit sjukskrivna på grund av arbetssituationen både under långa och korta perioder.
Har någon politiker varit här och sett hur situationen är?
- Nej, det känns som om de inte vet. Vill politikerna själva ha den här vården när de blir gamla?, frågar Ericsson.