I en av busskurerna vid resecentrum sitter ett kompisgäng och väntar på bussen i kvällssolen. När de får höra att väntsalen kanske inte finns kvar om ett år gapar de stort. Då ungdomarna inte bor här har salen använts flitigt när de pendlat till och från staden.
– När jag dansade i Västervik var jag tvungen att sitta där och vänta på bussen, säger Isabell Marking, som bor mellan Edsbruk och Överum.
Vilgot Norlin bor i Odensviholm och har likt Isabell Marking använt väntsalen vid otaliga tillfällen på väg hem från sin fotbollträning i Västervik. Han vill inte att väntsalen ska försvinna.
– Det är fett onice, är det regnigt och kallt är det skönt att gå in. Det uppskattas inte, säger Vilgot Norlin.
Lite längre bort står Karin Strömer Delic står och väntar på att hennes son, Hugo Delic som gör lumpen, ska komma hem över helgen.
Har du använt väntsalen?
– Ja men visst har jag gjort det. Om det regnar är det skönt att kunna söka skydd, säger Karin Delic.
När hon får höra att väntsalens öde är osäkert blir hon förvånad.
– Det är synd för det är en trygghet att kunna gå in när man är här på kvällen, säger Karin.
När Hugo Delic möter sin mamma får han en kram. Hans intresse för väntsalen är svalare än moderns.
– Jag har aldrig varit därinne, det skulle inte beröra mig om den försvann, säger Hugo Delic.