Kul
Mikael Törndahl ska gifta sig. Det är huvudanledningen till att han i dag står på en äng vid Gäddeglo iklädd en kodräkt och med en skälla kring halsen. Snart ska hans ansikte även täckas med en mask och i handen ska han få en "markör".
Utsikten är inte ovan för Patrick Kovacic som med sitt företag Puts Äventyr har varit startpunkten för många svensexor och ett stigande antal möhippor. Snart ska han ta emot en blandad kompott av både "möer" och "svennar", det blir första gången.
Men tillbaka till nuet. Mikael Törndahl gifter sig den 11 augusti.
- Om jag är nervös? Nej inte för bröllopet, det är värre med det här! Han nickar mot paintballfältet och skrattar lite stillsamt, nästan spänt.
Det är ett glatt gäng med arbetskamrater och kompisar som dragit hit honom, men han verkar vara vid gott mot och det skämtas en hel del. Inte nervöst alls men lite avvaktande.
- De flesta är lite nervösa faktiskt, säger Patrick. Det kan göra rejält ont och det talar jag om för dem mest för att de ska komma igång. Jag överdriver lite för det blir lätt tyst när man får på sig overallen och en markör i handen. Men det lossnar efter första matchen när adrenalinet strömmat till, då blir det mer uppspelt. Och så ont gör det inte.
Puts äventyr har funnits i fem år och startade som en idé Patrick hade. Han är utbildad hunddressör och agerar ibland figurant till träning av tjänstehundar åt polisen och olika vaktbolag, han har skött kor på Värmvik och är för tillfället bilmekaniker i Gamleby. På lediga stunder ägnar han sig åt sina två hundar och är ordförande i Västerviks Brukshundsklubb. Han tävlar också i "spår" och "lydnad" med hundarna. Och så gillar han att ha roligt. Det var så det började, han ville göra något med hundarna men insåg att det inte skulle räcka. Patrick gillade själv paintball och på den vägen är det. Han anordnar även femkamper. Det är en hobbyverksamhet, som också är ett företag. Pengarna som blir över satsar han på att göra banan bättre och att köpa in saker han har nytta av. Senaste inköpet är en radiostyrd helikopter med sex rotorer som han monterat en kamera på. På den är han nybörjare än så länge men meningen är att det ska bli filmer i framtiden.
En grundlig säkerhetsgenomgång och den första matchen är igång. Än har avtryckarfingrarna inte kommit loss riktigt men det ska det snart bli ändring på. Den blivande brudgummen har blivit träffad två gånger. Han misstänker att det är det egna laget som "avrättade" hans fot på väg bort från banan. Det visar sig stämma, lite får man tåla tydligen. Patrick ler.
Du måste få träffa många glada människor hela tiden, hur känns det?
- Det är kul så klart. När man kommer hit är det för att ha roligt och det smittar av sig på mig.Folket som kommer hit är laddade och ibland blir det helt galet. Jag hade ett gäng med unga kollo-deltagare här en gång. De var helt vilda och jag som domare fick springa runt med en stor plywoodskiva som sköld för att inte bli helt nermejad.
- Värst är ändå lite äldre herrar. Ibland tror jag att de ska gå under, för paintball är jobbigare än det ser ut men de ger allt verkligen. Och det är sjukt kul att se.
Är du ledig någon gång?
- Ja det är klart men det ibland blir det mycket. Förra lördagen hade jag tre "spelningar" här. Då var jag på plats från nio på morgonen till nio på kvällen.
Det pustas och stånkas i leden och nu byter svensexan taktik. Det röda laget, med brudgummen i, förlorar mest hela tiden. De går från att spela "Elimination", där de två lagen bara ska "skjuta ut" varandra, till att både testa på "Attack and defend", där ett fort stormas och försvaras, och "Flaggan" där man ska transportera sin flagga tillbaka till hembasen, utan att bli träffad. Spridda svordomar hörs men det är lekfullt.
- Jag gör det här för att jag tycker om det och för att det finansierar min hobbys, Det fungerar bra och jag har roligt under tiden, avslutar Patrick.
För den blivande brudgummen har natten bara börjat.