Patrick har sett kriget på nära håll
Deltog som soldat i Kuwait och Somalia. Nu kontrollerar han räls på europeiska järnvägar.
I Västervik följer Patrick Gordon krigsutvecklingen. Foto: Anders Liljegren
Foto:
I Västervik följer Patrick Gordon utvecklingen. Han vet mer än de flesta vad en insats innebär för de stridande amerikanerna. Under några ungdomsår som militär deltog han i flera uppmärksammade insatser.
Några som åtminstone han själv beskriver som lyckade och en som gick fruktansvärt snett: Attacken i Somalias huvudstad Mogadishu den tredje och fjärde oktober 1993.
Den som sett Hollywoodfilmen Black Hawk Down vet vad som hände ur ett amerikanskt perspektiv.
Det som skulle bli en snabb operation där två somaliska officerare skulle kidnappas gick snett. Amerikanska soldater ringades in av somalisk milis, och det tog 17 timmar innan amerikanerna kunde räddas.
18 amerikaner dödades och 73 skadades. De somaliska förluster har uppskattats till 1000 människor.
Sedan en statskupp i början av 90-talet hade Somalia varit ett land i kaos, styrt av krigsherrar. Civilbefolkningen drabbades av svält.
Bistånd under beskydd av FN-trupper sattes in.
- Problemet var att krigsherrarna inte hade någon respekt för FN, säger Pat Gordon.
I det läget valde USA att börja arbeta på sitt eget sätt. Amerikanska trupper sändes till Somalia. Bland dem fanns Pat Gordon som ingick i Taskforce Ranger.
Han hade sedan tidigare deltagit i uppdrag i bland annat El Salvador och Kuwait-Irak. Han hade redan stridserfarenhet.
-Jämfört med FN kunde vi arbeta på ett helt annat sätt. FN är en fredsorganisation. Ville vi ha något kunde vi ta det.
Strategin var inte öppet krig. Genom välplanerade och snabba operationer skulle den ledande krigsherren Aidid och hans underhuggare tillfångatas. Då skulle situationen stabilisera sig i landet hoppades amerikanerna.
Till en början var taktiken framgångsrik.
-Vi gjorde sex sådana operationer, den tredje oktober skulle vi göra vår sjunde. Jag tror att vårt misstag var att vi underskattade motståndaren. Genom att vi använde samma taktik hela tiden kunde han förutse vad som skulle komma.
Redan från start gick operationen snett.
Patrick Gordon fanns med i ett räddningsteam som skulle rycka in som undsättning om det behövdes. Gruppen satt redo i en helikopter och kundelyssna på radiotrafiken.
De amerikanske soldaterna skulle slå till genom att firas nermed rep mitt i centrala Mogadishu från helikoptrar.
Redan i inledningsskedet förlorar en soldat greppet om repet. Han faller handlöst från helikoptern och slår ihjäl sig.
Bara minuter senare kommer nästa kalldusch. En helikopter träffas och störtar i fiendeland.
Patrick Gordons grupp sänds till undsättning. Under tiden träffas ytterligare en helikopter.
-När vi kom fram utsattes vi omedelbart för beskjutning. Männen i den störtade helikoptern hade alla omkommit, men vårt mål var att få med oss kropparna. Det är en regel att inga kroppar ska lämnas kvar.
Bekymret var att de döda var fastklämda. Under några timmar arbetade två man i den tolv man starka gruppen med att få loss kropparna, samtidigt som de övriga fick hålla fienden borta.
Förstärkningen, i form av en bilkonvoj som skulle komma senare, kom på avvägar och dök inte upp.
Det var först i gryningen dagen därpå som gruppen kunde undsättas av pakistanska och amerikanska FN-trupper.
Vid det laget hade Patrick och ytterligare en man skadats i striderna.
- Jag sprang över en gata när jag plötsligt sveptes omkull, som om någon sparkat mig. Jag hade träffats i benen. Det brände som om någon stuckit in eldgafflar i benen. Min kompis drog undanmig.
Efter Somaliaaktionen fortsatte Patrick ytterligare några år som militär. De sista två åren på ett regemente med mindre farliga uppdrag.
Efter en kort karriär som livvakt, gjorde han ett drastiskt byte. Han började på Sperry, ett företag specialiserat på att undersöka kvaliteten i järnvägsräls. Till en början arbetade han i USA men i september 2000 gick han över till bolagets europeiska gren.
Arbetet går ut på att med ett högteknologiskt utrustat tåg diagnosticera om det finns sprickor i spåret som man kör på.
Enda likheten med militärtiden är de många resdagarna. Patrick har huvudsakligen Sverige, Norge och Tyskland som sitt arbetsfält.
Hemmet i Bedford, USA hinner han bara besöka några veckor på sommaren och runt jul.
Just nu pågår underhållsarbete av tåget, och det är det som fört honom till Västervik. Tåget har lackerats om på BG-Lack och behöver några dagar på sig att torka.
- Jag har haft det väldigt lugnt här.
Nu hinner han följa med i nyhetsflödet, och än en gång kan det alltså bli tal om en amerikansk militäroperation.
-Jag tror att det blir en konflikt, men man måste försöka hitta en fredlig lösning. Det är också viktigt att man hittar en lösning som civilbefolkningen är tillfreds med. Vi kan inte tvinga på dem våra värderingar.
Känner du att ni löste löste några problem med era aktioner?
- I Panama har man en stabil demokrati i dag, och jag tycker att det var rätt förra gången vi gick emot Saddam Hussein. Han var på väg att lägga under sig ett land, och vi kunde ha fått en snöbollseffekt som när Hitler lade nästan hela Europa under sig.
- I Somalia misslyckades vi. Det är samma kaos där i dag som det var då. Bland befolkningen finns det ett hat mot de som ser kaukasiska ut (västutseende, reds. anm.), och jag kan faktiskt förstå dem.
Han berättar att det fanns en tjusning i att nästan ständigt finnas i händels1ernas centrum.
- Men det var de sämsta delarna av världen man fick se. I dag reser jag också runt, men får möjlighet att möta lokalbefolkningen.
Så jobbar vi med nyheter