Palestinska världstoner i kyrksalen

Det som hände i Församlingshemmet nedanför Sankt Petri kyrka igår kväll var knappast standard för sådana ställen. Och jag kan tänka mig att somliga, som inte läst den lilla annonsen så noga, blev överraskade. Musik handlade det om, men långt ifrån kyrklig. De sex som spelade hade ett gemsamt. Alla har undervisat (eller gör så fortfarande) på Palestinska Nationalkonservatoriet, i Ramallah, Jerusalem och Bethlehem. Att de dök upp i Västervik är inte bara slump.

En i sällskapet var Torbjörn Westman, violinist i Camerata Nordica. Tidigt detta år arbetade han just i de konservatoriet som violinpedagog. Kvällens värd var Roger Mörk, marieborgspastorn. För några månader sen arbetade han också i Palestina och delvis i Jerusalem och på Västbanken, som följeslagare av utsatta skolbarn. Om dem båda har det gått att läsa en hel del i Västerviks-Tidningen.
Musikhögskolan i Göteborg har ett ganska unikt samarbete med det nämnda Konservatoriet. Det var just Göteborgshögskolan som gav Torbjörn uppdraget. SIDA är en av finansiärerna, ja en av Palestinakonservatoriets många sponsorer. Men som vi alla vet är förhållandena där trassliga, för att uttrycka sig milt. Gruppens ledare till exempel, palestiniern Ahmad Al-Khatib, är utvisad från sitt hemland och kan inte heller ta sig in i Israel eller på Västbanken? Hans brott? Sannolikt har han bara inte förnyat sitt pass i rätt minut. Även mindre brott än så kan föranleda utvisning.

En av de två slagverkarna i gruppen, Yousif Hbeisch som föddes i Galiléen, får inte heller vistas i Palestina utan bor normalt i Haifa. Den andre, palestiniern Nasser Salameh, bor i Amman. Så långt är i alla fall de tre uppväxta i de heta trakterna.
En kvinna ingår i gruppen, flöjtisten Heather MacDonald. Hon är född på Falklandsöarna men utbildad på musikhögskolor i Skottland och England. Men så blev hon kär i en palestinier, flyttade dit i slutet av 90-talet och blev snart efterfrågad som lärare på Konservatoriet. Den femte gruppmedlemmen heter Öystein Frantzen, basist. Då är det inte svårt att gissa i vilket land han kommer från, även om han mest växte upp i Ecuador .

Öystein Frantzen råkade, precis som Roger Mörk, bli följeslagare i Palestina för snart tre år sedan. Han fastnade där. Professionell på kontrabas, som han var, lockade Konservatoriet också honom till sig, och nu är han fast anställd och har inte den ringaste lust att lämna detta, som han säger, fantastiska land.
Man kan undra var de får chans att spela tillsammans? I Jordanien blir det, i Amman. Fast, säger de alla och skrattar: i Sverige är det ännu lättare!
Här har de nu varit i knappt två veckor och med utgång från Göteborg turnerat till Falun, Stockholm och Jönköping. Västervik fick finalkonserten, för när du läser detta på tisdagsmorgonen är de på Landvetter för att flyga hem. Om man nu kan tala om hem i deras orosvärld.

Gruppen de bildade strax före sekelskiftet kallar de Karloma. Torbjörn Westman är bara tillfällig gästspelare. Karloma tror jag betyder skiss, kalligrafisk skiss. I så fall en perfekt titel. Musiken de bjuder på är arabiskt finstilt, gärna med utsirade, smakfulla svängar. Huvudrepertoaren har palestinsk grund, ofta bearbetad av Ahman Al-Khatib. Hans instrument är oud, arabisk luta. Han, liksom de andra är, för att förklara det enkelt, mästare på sina instrument i denna inte helt lätta musik. Gränsen till kvartstoner svävar. 7/8-delar och 11/16-delar är inte ovanliga takter. De två slagverkarna behandlar alla sina vackra instrument lika finstilt som de tre med stränginstrument. Torbjörn växlade mellan violin och nyckelharpa.

Nyckelharpan fick extra välvalt utrymme när Torbjörn presenterade stycket "Sparvugglan", som västervikspubliken haft chansen att höra honom spela i Kesergö, Länsmusikens lilla grupp med ungersk knytning. Det är sannolikt Kesergögrunden som gjorde att Torbjörn Westman så osökt smälte in i Karlomarytmerna.
En enda liten annons i torsdagens Kyrkoguide gjorde naturligtvis att ingen stor publik reagerade på chansen till detta urmusikaliska, fängslande, plötsliga möte. Så församlingshemmet räckte. Nytt tillfälle lär dröja.