Det var en ganska lugn midsommarhelg i Loftahammar, åtminstone för mig. På midsommaraftons morgon gick jag upp tidigt för att cykla fram till bageriet och hjälpa mina föräldrar med diverse jordgubbstårtor, rågbröd och surdegsbaguetter. När vi öppnade butiken kände man att det var sommarfolket som hade kommit till bygden igen.
Det märktes redan på torsdagseftermiddagen att Loftahammar började fyllas på, både med tyskar, östgötar, och stockholmare. Det är lätt att känna igen dem, stockholmarna framförallt. De är dem som kommer in med rosa Hunterstövlar och jeansshorts och frågar vart det finns någon seven-eleven-butik, eller gubben som parkerar mitt utanför dörren och frågar var järnhandeln ligger.
Tyskarna är ju också ganska lätta att känna igen. De bär ofta midjeväska och karta. När de är fikadags vill de alltid ha blåbär, blåbär i allt, saft, muffins eller paj, bara det är blåbär, och om man skulle föreslå något annat utbryter de snabbt:
-BLAUBEAR, högt och tydligt, så uppskrämd ger jag med mig och serverar dem en blåbärsmuffins.
Östgötarna är desto svårare, till utseendet kan de ge sken både av en tysk och en stockholmare. Men när de öppnar munnen brukar de avslöja sig rätt fort.
- Hörrödu, haru någe kaffebrö dö? säger de.
Jag tror förresten att östgötar tillhör de folk som gillar att fika mest av alla. Jag hörde föresten att de som jobbar på Norrköpings kommun hade fikat för över en miljon detta år, kanske stämmer det.
Efter mitt arbetspass beslutade jag och några vänner att bege oss ut till Tättö. Det är en mycket vacker halvö och där finns camping och restaurang. De brukar ha traditionellt midsommarfirande med stång och dans. Men jag minns det mer som en samlingsplats för överförfriskade tonåringar som hade gått på mammas och pappas snaps lite för hårt första gången.
Varje midsommar i högstadiet stod vi utanför restaurangen och trampade. Vad gjorde vi egentligen där? inte var de för att lyssna till trubaduren som inte ens spelade själv, utan sjöng till en skiva. Inte var vi där för att försöka få oss en snaps, det hade vi redan fått i oss tillräckligt av, och de va ju inget vidare gott ändå, tyckte vi. Vi bara stod där och skrattade och var helt nöjda med att känna alkoholen i kroppen för första gången. Allt var roligt, nattbadet var varmt, vägen hem varade inte en evighet. Ja, och sådär är det väl när man har en riktig fylla för första gången.
Men åter till denna midsommar, mina vänner och jag hade packat ner lite ost och vin för att sätta oss nere vid vattnet och se solen gå ner, och bara va nöjda med att midsommar var lite lagom i år. Men så fick de bara vara i våra tankar, för Tättö mötte oss med ösregn. Då slog de mig, vad gjorde vi egentligen som tonåringar när det regnade? Ja de struntade väl vi i, för vi upplevde ju midsommarberusningen för första gången.