– Jag är född och uppvuxen i Västervik och tycker att det är lika roligt varje gång att berätta om min barndomsstad, säger Karin Gunnarsson.
Hon är stadsguide och hjälper till att hålla i vandringarna som arrangeras av Västerviks Museum en gång i veckan under sommaren.
Turen går över Stora Torget och ner till en första anhalt vid korsningen av Bredgatan och Storgatan. I marken syns ett stenhugget exemplar av Västerviks vapen.
– Det är gjort efter en mycket gammal förlaga, och det var ett av de tre sigill som var i bruk i början på 1900-talet.
Stadens historia avtäcks bit för bit, dåtidens sätt att leva, byggnadernas höjd och funktion, bränderna som eldhärjade staden, varven, och båtarnas betydelse för både handel och sjöfart. Vi blickar ut över Unos torn, ruinen, Slottsholmen, varmbadhuset och lilla strömmen. I ryggen saltmagasinen, och längre bort den vita kyrkobyggnaden. Alla är de landmärken som vid olika tidpunkter i historien har satt sin prägel på staden.
– Det var på Gamla Norr man började bygga staden år 1433, säger Karin Gunnarsson, och visar in på en typisk handelsgård från 1700-talet, med kullerstenstorg som vetter ner mot vattnet.
– När man går på Gamla Norr är det annars plank och låsta portar, men det är roligt att kunna visa hur det ser ut.
Nästa stopp är Sankta Gertruds kyrka. Karin gestikulerar över bänkraderna och förklarar hur nyförlösta kvinnor och odöpta barn en gång i tiden inte hade tillåtelse att komma in i kyrkan.
Anna Helmer från Lund är här för allra första gången.
– Jag visste ingenting innan, men det verkar vara en jättemysig stad. Det är intressant att höra hur staden har förändrats, och om medborgarnas engagemang, säger Anna Helmer, som anlände till Västervik med båt.