– Det är precis som hemma. Det är bara det att det är större mängder.
Så säger Gunilla Ekfeldt. Hon är kostchef på Västerviks kommun. Framför oss står Ulrika Lundh och gör dillsås, i enorma mängder. Litervis med gräddfil, filmjölk, majonnäs och så lite dill blandas ner i en stor tunna med en gigantisk visp i.
Till dillsåsen skulle det serveras fiskpaté men den tog slut. Det fick bli lantpaté istället.
Dagligen lagas 600–700 portioner till äldre- och handikappomsorgen. Inom två timmar från att maten är klar måste den ätas, så det är snabba ryck. Maten värms i stora ugnar och ställs sedan in i transportvagnar som skjutsas ut till Västerviks alla hörn.
Gunilla Ekfeldt tar emot VT på Gertrudsviks centralkök tillsammans med områdeschef Marie Eriksson. De tycker att maten som tillagas är bra, de äter ofta av den själva till lunch.
– Men det kan alltid bli bättre, tillägger de snabbt.
Även om cheferna äter maten, som kostar 40 kronor för de anställda, så verkar inte övriga personalen göra det.
– Nej, jag tycker verkligen inte att det är värt 40 kronor. Så jag tar med mig mat hemifrån, säger en ur personalen.
I höstas förändrades villkoren för kostchef Ekfeldt och områdeschef Eriksson. Det beslutades att fem miljoner skulle sparas samt att kvaliteten skulle höjas. En tuff uppgift, vad det verkar. Lösningen blir att kyla maten – och skapa egna tillagningskök på Vapengränd och Rosavilla i Västervik. Detta från och med den 1 januari 2012, om allt går som det ska det vill säga.
Varför får inte fler kök, exempelvis Gertrudsgården, ha egna tillagningskök?
– Det är en politisk fråga. Men i vissa fall är det inte ekonomiskt försvarbart för att det är så få boende, menar Ekfeldt och fortsätter:
– De tror att hela måltidssituationen löser sig för att det finns ett eget kök, men så är det ju inte alltid. För att måltidssituationen ska bli så bra som möjligt behövs ett bra samarbete ske mellan kök och omsorgspersonal då måltiden är mer än maten på tallriken.
Istället kommer nu de flesta särskilda boenden i staden att få mat en gång om dagen från och med nästa år. Den levereras på förmiddagen och sedan får man äta när man vill, men den måste värmas först så klart och det blir ytterligare arbete för omsorgspersonalen. Men fördelarna ska överväga nackdelarna, menar Ekfeldt och Eriksson.
70 procent av maten som tillagas ute vid centralköket – som samsas med såväl fängelse, tvätteri och förskola på Gertrudsviksområdet – är lagat från grunden. 30 procent är alltså halvfabrikat, däribland köttbullar, pannkakor och panerad fisk. Att det inte finns någon närodlad mat har sin förklaring.
– Vi försökte få med lokala odlare i samband med vår livsmedelsupphandling men det fanns inte direkt någon som kan producera så stora volymer. Vi skulle gärna se fler, säger Gunilla Ekfeldt.
I kylrummet lite längre bort står personal och lägger upp mat på färdiga brickor som ska till sjukhuset. Det blir pyttipanna, rödbetor och en halv tomat. Pyttipannan är inte lagad från grunden, den är från Felix.
Precis som hemma alltså. Bara i lite större mängder.