Det är snöstorm och 50 kilometer i timmen på E22 på väg mot Överum. Det är spårigt och tungan rätt i mun. Framme i Överum är det lugnt igen. Nästan för lugnt. Det är svinkallt så det kommer inte som någon överraskning att gatorna inte myllrar av folk, om de nu hade gjort den ändå. Det ryktas om spelning på Fritidsgården i kväll, så det är dit kosan ställs. Är det här alla är?
Klockan är lite innan sju på kvällen och gården (eller "går´n" som de flesta verkar säga) är ganska tom. Förutom på personal. I kväll är det Gun-Britt Rindstål och Fredrik Edmark som håller i aktiviteterna med hjälp av Beatrice Carlsson från ungdomsgruppen. Det är några fast anställda och ungdomsgruppen som håller igång hela maskineriet.
Nu börjar de första släntra in, Gun-Britt ser lättad ut och berättar att det brukar vara mycket folk på de kvällar som gården är öppen, mellan 30 och 60 personer. Och det är inte så konstigt. Det verkar vara högt till tak på alla sätt och lokalerna är väldigt fina med härliga soffgrupper och naturliga hängställen överallt. I mitten av nedervåningen dominerar några fikabord, ett biljardbord och en soffgrupp framför en väl tilltagen tv. Ljust, fräscht och modernt. Inte riktigt vad fördomarna väntat sig.
Fler ungdomar halkar in från kylan och vid ett bord sitter några tjejer i 14-årsåldern och fipplar med mobiltelefoner och snackar.
Är det hit ni går på kvällarna?
- Ja, det är här eller hemma hos någon. Det är nära och alla kan vara här liksom, berättar Nora Jarl och rättar till mössan.
Julia Karlsson hänger på.
- Annars finns det inte jättemycket att göra på vintern faktiskt men det kanske det inte finns på andra ställen heller. Alla samlas här, det är här man är.
Är det kul då?
-Ja, det skulle inte hända någonting utan gården, det är här vi umgås allihop, alla hänger med alla. Det spelar ingen roll hur gammal man är, tror jag inte, lägger Felicia Andersson till.
Några killar i 11-årsåldern har parkerat i soffan med godispåsarna i färdigläge. På tv visas polisserien "Cops" och mellan de många och ivriga tuggorna tycker Martin Nilsson att det finns allt på gården. Han och gänget brukar spela kort, pingis och biljard. Martin själv dunkar på trummorna i musikrummet ganska ofta. Och alla kan umgås med alla, det är en stor fördel.
Det är på övervåningen i musikrummet som det händer i kväll. Gymnasieungdomar och ganska många äldre, ja i vilket fall föräldrar till några av ungdomarna, sitter och lyssnar på livemusik med åldersgräns. Det är Poppe & Mattias som spelar rock av Eddie Meduza, Billy Opel och Lifvens. Det är ganska bra drag och de 25 personerna i det lilla och oerhört proffsiga musikrummet trivs. Grabbarna är duktiga musiker och sångaren Patrick "Poppe" Andersson skäms inte en enda gång när texterna störtdyker under bältet. Rakt på med gitarr och trummor. Inga spärrar.
Tillbaka på nedervåningen är det dags att utmana fördomarna. Från ett bord hörs prat om en Volvo. Tre unga män, alla mellan 16 och 18, spelar kort.
- Det är oftast hit alla går, särskilt när det är snö ute. Allt folk är här och alla får vara här. Man tar hand om varandra och alla känner alla. Det är schysst, nickar Jakob Ekberg och får direkt medhåll.
- Jag menar, hur många finns det i min ålder liksom? Jag umgås med nästan alla dem, och folk i andra åldrar. Vi är inte så många i Överum, berättar Jesper Starkenberg.
- Det är bra stämning och det är skönt att det är drogfritt, dricka öl kan man väl göra på andra ställen, säger Rasmus Ringdahl som samtidigt intygar att han är 18 år.
Jag har fördomar om killar på "landet". Jag tror att ni kör bakhjulsdriven Volvo och sladdar runt. Sant?
- Många är bilintresserade, många kör Volvo och det är kul att sladda runt när det är snö. På sommaren är det många som åker till lite större städer och glider runt och spelar musik. Så det stämmer nog till stor del, flinar Jesper.
Vad gör tjejerna då?
-De åker med!
Det är dags att ta sig hem igen. Bagaget är lite lättare. På "går´n" verkar alla trivas, ha roligt och känna gemenskap. Åldern spelar ingen större roll medan "går´n" verkligen gör det. Som avslutning kan tilläggas att VT:s utsände blev duktigt omsladdad på vägen hem längst väg 35. Inte utav en, utan två lite upphottade bakhjulsdrivna Volvobilar. Vår bil blev, som det heter, ägd.